En i bränneriet å Aludden arbetande karl hördes upplysningsvis i anledning af hr Delands angifvelse mot Löhr att hafva försålt bränvin utan att bokföra försäljningsbeloppet. Karlen berättade, att Löhr den 21, 22 och 23 Dec. hade tappat af 3 kärl och dessutom ur den s. k. tunnan ett parti bränvin, som blifvit utlemnadt. Kassaboken förevisades, och deri befanns, att kassan under bemälde dagar var godtgjord för mindre belopp, än som borde hafva erhållits för hvad Löhr sålt. IL. genmälde härå, att ovisshet kunde uppkomma för den som icke hade gifvit akt på gradtalets reduktioner; att vittnet icke vore i tillfälle, genom sin befattning, att lemna säkra upplysningar om bränvins utlemnande; att af bränvins-specialen skulle synas, att allt såldt bränvin vore riktigt upptaget der; att de trenne faten icke varit fulla innan L. tappat ur dem och icke heller lemnats toma; att han, när hr Deland tog nycklarne till bränneriet; icke fått fråninventera sig någonting; och att hvad kassaboken angick, han afslutat denna i sådan hast, sedan det blifvit beslutadt att han skulle flytta, att der visserligen kunde förekomma åtskilliga ouppsåtliga felaktigheter, dem han ville rätta om han finge göra afslutningen på nytt. Eyrkoherden Alm aflade härefter sitt vid denna redogörelses början anförda vittnesmål, hvartill bör läggas, att kyrkoherden och läkaren i staden natten emellan den 4 och 3, efter erhållen underrättelse att hr Deland fått ett anfall af stark sinnesoro, hade begifvit sig till Aludden, der kyrkoherden hade funnit hr Deland åter lugn och stilla. Kyrkoherden hade gått upp till mamsell Nilsson på hennes rum; allting hade der varit i oordning; spår af uppbrända papper hade synts och mamsellen hade varit lugn och glad. I anledning af hr Delands angifning mot Löhr, att denne skulle hafva i hr D:s namn uppburit penningar utan att införa beloppet i kassaboken, hördes handlanden Fr. Rydberg, som upplyste att, under det han varit stadd på resa, hade hans broder, som sköter boden, åt Löhr, för den då frånvarande hr Delands räkning, lemnat i diverse poster tillsammans 370 rdr, hvilka, enligt Löhrs uppgift, skolat användas till spanmålsuppköp. Då vittnet för herr Deland presenterat kontokurant öfver deras affärer, upptagande, utom andra poster, följande: An. Kontant genom Löhr till spanmålsuppköp 370 rdr, hade hr Deland icke afvetat denna skuld, utan eftersett i kassaboken, der den icke funnits införd. Hr Deland hade då yttrat om Löhr: Jag ser att det är en stor svinhund; jag får lof att vara hemma och sjelf se efter mina saker, hvarefter han hade betalat sitt saldo, sedan från de 370 rdr afdragits 237 rdr 3 sk. 6 rst. för levereradt bränvin, som Löhr hade godtskrifvit kassan. Vittnet hade derefter gått upp till Löhr — som han funnit liggande, med mamsell Nilsson sittande på sängkanten — och underrättat honom att han fått betaldt af -hr Deland. Löhr hade då svarat: Kors det var dumt; det skulle jag sjelf hafva betalat till Frans Rydberg och han skulle icke hafva fört upp det, ty de penningarne har jag sjelf. Vittnet hade då bedt Löhr lemna penningarne till direktör Deland. Löhr genmälte härå, att ban icke upptagit skillnaden mellan de 237 rdr och de 370 för sin principals räkning, utan för sin egen, och att han aldrig blifvit fordrad af den yngre Rydberg. Provincialläkaren d:r Elisson hade mot middagen den 40 December kommit till Aludden, der man för honom berättat, att fru Deland hade haft svåra kräkningar. Han hade funnit hennes puls liten, hastig, något undertryckt, och ömhet i maggropen. På gjord fråga fick han höra, att inga öppningar inträffat, hvaraf han slutit att fru D. hade förkylt sig, äfven derföre att der varit ett kongestionstillstånd i magen. Han hade ordinerat de medel som voro passande för hvad han trodde vara en hotande gastritis, och fru D. hade småningom blifvit bättre. Symptomerna hos patienten hade varit sådana, som kunna följa på opii intagande och vanligen följa på för stor dosis deraf. — Vittnet trodde nästan, men kunde ej taga på sin ed, att han samtalsvis blifvit tillfrågad af Löhr om verkan af opium såsom sömndryck; någon ordination deraf hade Löhr bestämdt aldrig begärt. — Vid besök hos fru D. natten till den 3 Januari, hade doktorn, jemte det hon var i stark sinnesoro, funnit frun i ett tillstånd af slöhet och slapphet, sådant som följer på intagandet af en större dosis opium. Detta tillstånd hade fortfarit flera dågar: — Direktören Delands beskrifning öfver sitt lidande tredjedag jul hade sammanfallit med beskrifningen på dem som fått arsenik, och fästade sig doktorn icke blott vid de smärtsamma och våldsamma kräkningarne, utan i synnerhet vid nervsystemets lidanden, som hr D. ganska riktigt beskrifvit genom en egen känsla af dragning och krypning i musklerna. Beskrifningen hade gifvits den 5 Januari, då doktorn besökt hr Deland i anledning af dess iråkade sinnesoro. Löhr begärde att varda satt på fri fot, mot sin moders borgen, men denna anhållan afslogs af rådnusralten. Protokollet öfver den afvannämnda undersökningen af åtskilliga i de brottstiges förvar funna föremål, och utlåtandet i anledning deraf, voro af följande lydelse: Enligt bifogade protokoll vid undersökningen nå åtskilliga .persedlar, som hos häktade inspektor Löhr, m., fl., blifvit tillvaratagne och som anställdes på anmodan af magistraten i Sigtuna, befunnos de få dropparne, som voro i flaskan, utgöra en opiilösning. (Protokoll M 4.) Det hos inspektoren Löhr tillvaratagna pulfret befanns vara blyhvitt, sådan den vanligen i handel förekommer, något orenad med fremmande ämnen. (Protokoll J 2.) Det i Bothilda Nilssons byrå hopsamlade pulfret innehöll intet metalliskt ämne, utan var som det syntes endast damm och brödsmulor samt indifferenta ämnen. Jag anser derför endast flaskans innehåll och blyhvittspulfret vara ämnen, som kunnat vara för helsan vådlige, det sednare dock blott såvida det begagnas längre tid eller i något större mängd. Hvilket jag icke allenast uppå redan aflagd embetsed intygar, utan ock under denna min edeliga förpligverlemnades åt läkaren att undersöka, tillika med ett i Löhrs rum funnet pulver och den flaska, hvari Löhr hade haft opiilösningen. Protokollet och utlåtandet öfver undersökningen meddelas län