Han studsade. Du ser så bestört ut?, återtog hon. Gillar du ej mitt förslag? ... Den jag ämnar föreslå är ung och vacker. Hans uppsyn klarnade. Hyem är hon?) General Örnstedts dotter. .. Den sköna Elisabeth ? Just hon! O, min faster! huru kan jag vara tillräckligt erkänsam för er godhet!... . Derigenom att du låter mig leda dig till målet. Det är aflägse, men ej oupphinneligt. Likväl måste såken handhafvas med största försigtighet. Tala, min nådiga faster! Säg, hvad skall jag göra ? Hålla saken hemlig och låta mig ensam inleda deny. Ett lätt uppdrag, om det icke består i annat!... tänkte han under det ett sardoniskt löje, som han icke kunde motstå, sväfvade öfver hans läppar. Hon märkte det... Och vidare, min kusin, skall jag yttra mig, då det behöfvesn. Han gick. Den barnlösa modern höjde stolt sitt hufvud... Min hämnd är börjad! (Forts.) Två VILSEFÖRDA BARN, ÅTERFUNNA EFTER SJU DAGARS SVÄLT. Vid Saint Remy i Frankrike hände i slutet af December, att tvenne barn, det ena om 40, det andra om 13 år, gingo den 47 vilse uti de stora:-stenbrotten utanför staden. De hade ofta hört omtalas de underjordiska gångarna derstädes, och. deras inbillning hade blifvit så intagen af berättelserna om dessa gångars storiek och djup, att de kommo öfverens om ått göra en vandring dit. De försågo sig med ett bart ljus, som påtändes när de gingo in i de mörka grottorna, och började sinfarliga vandring. De hade redan gålt ett långt stycke, då ett vinddrag släckte ljuset. De voro nu i fullkomligt mörker och vandrade på måfå än i den ena, än i den andra riktningen i de långa gångarne, stötte hufvudet och sönderrefvo händerna mot de hvyassa stenarna, tills de slutligen föllo ned af trötthet. Det var först sedan de saknats i några dagar, som någon fick det infallet att undersöka de underjordiska gångarne. De återfunnos då på 7:de dagen och sågo förfärliga ut. Den ena var redan mållös och den sista lifsgnistan nära slocknad; blodet var nästan kallt och pulsen slog icke. Den andre, som ännu hade något krafter i behåll, ropade då han först fick se en menniska vid ingången till grottan, der de väntade att finna sin graf: Jag ger dig 20 sous om du kan hjelpa mig härifrån. Deras ögon voro alldeles insjunkna och utan glans, hyen gul och nästan hvitfärgad. Man hoppas likväl genom en omsorgsfull skötsel kunna återställa deras helsa.