Prytz var häradsskrifvare och hade erhållit konungen befallningshafvandes ordre att indrifva den nyss beslutn skatten. Han var just som ifrigast sysselsatt med att s jemnt som möjligt fördela den, då han blef störd i sit arbete af pigan, som tillsade om att fyra bönder begärd få tala vid honom. Han gick ut i salen, der de emedlertid stadnat. Var att umgås med allmogen, emottog han dem fryntligt, ska kade deras händer och frågade huru de mådde. : — Meg förlof,, började Jörgen Jansson, hvilken böndern: utsett att föra deras talan, så skulle jag fråge herr häradsbokhålleren, ska dä vare sannt må tro, som folke sä ger, att ännu en ny beskattning kommer att öfvergå oss ?) Ja, käre Jörgen, men jag hoppas kunna så fördela den att den skall bli så litet kännbar som möjligt. Ingen tvifler på herr häradsbokhållerens goe vilje at göre allt hva .han förmår, men, ,. Hvad för men ? Åh hå, åh jo! Vi minnes sen sist, vi. Det va wi bönder, som. .. Hör på, min käre Jörgen! Du och ni andra ska inte låta inbilla er några dumheter, som skulle herrarne vara orättvisa mot er, eller sådant. Vår landshöfding, grefve Ekeblad, är en så hederlig och billig herre det är möjligt att vara. Jag ämnar i morgon fara till honom, och hoppas att allt skall gå bra. Utomdess kan jag fägna er med en glad nyhet. Kungen har återkommit, han har landstigit vid Trelleborg., Dessa ord: kungen har återkommit,, verkade som en elektrisk stöt. Nedslagenheten, dysterheten försvann ur de trofaste böndernas anleten och en morgonrodnad af tröst och glädje uppsteg i deras hjertan. Kängen! Är han återkommen, så blir det snart ordning och skick i landet! En gyllene framtid målade sig för deras blickar, hv:lka uttryckte hvad deras tunga ej förmådde. Säga kunde de endast: ,Herr häradsbokhållere! Är vår koaung återkommen, så vilje vi gerna utgöre skatterne. Gud välsigne konungen ! ANDRA KAPITLET. Prytz var en ung man med grundärligt, oförderfvadt hjerta. Han kunde ej förena sig med den tanken, att konungens höga embetsmän beginge någon mannamån emot allmogen, och lika litet att de rika och förnäma begärde det. Det förargade honom att dagligen höra bönderna