ofta gingo tillsammans och rådslogo om huru de i hvarje stundande olycka skulle bete sig. Oaktadt det bekymmer, hvaraf alla voro intagna, låg det yttre lugn, som hos svenska bonden blifvit nationaldrag, utbredt såväl öfver värdens som de inträdande gästernas hela väsende. Det skulle helsas, det skulle välkomnas, och dricksstånkan, hvaruti det nyss bryggda julölet fradgade, frambars straxt af mor Maja. Förr i väla hadde vi en afsölfver, suckade hon. Ja, herre Gu, två sörjedager har ja haft; kommer nu den tredje mä, så önsker ja ja låge på bår. Förste var, när vi som flere andre inte kund utgöre utskylderne, uten vi måste sälje våre krietur, och vår store solfbägere, ja fick af svärfer då ja som bru danse mä honom. Nu få vi nöje oss mä en enstånke., Gud lät oss alldri sakne någe att slå i na, mor! inföll mannen. Gu höre din bön, Jörgen! svarade gumman, i det hon neg. Den andre sörjedagen var när de i fjol toge min gosse till knekt... herre Gu så svårt dä var! Men far sa: Jerker ska slåss för kung Carl, och kung Carl gör inte som de andre store, han, lefver kräselige som rike man i evangelio, och låter sollaten svälte... Utan svälter knekten, så svälter han, si då gaf ja meg tefreds. Men si nu, om di kommer och tar ifrån meg dä ende ja har qvar, min vackre rödbrune kosse... Det såg ut som hade bönderna blott väntat på detta tunder för ått fatta eld. De uppstego och talade alla fyra på en gång. Slutligen lyckades dock en af dem att få gehör... Om herrane gjole som kungen, och inte hade bättre än vi, gick det nog an. Men si, det akte de sig för. Hur gjole rike brukspatron Karström sistnas? Han skänkte våren landshöfding ett par fete slagtoxer, han, och så slapp han att betale ett öre mer än vi. Och han, som har så månge dränger och är så svåre rik, och vi, som ha ingenUng. Bonden tystnade och denna tystnad iakttogs äfven af de andra, men det giftiga ämnet gäste hos hvar och en af dem. Odet tycktes i dag hafva beslutat, att mor Maja skulle vara den, som gaf impuls åt alla deras rörelser.Veten j, 80 vänner, att all er klagan hjelper till intet, om vi inte går till rås med någen, som förstår det. Gå till Pryssen, ni! Det är en så hederlin herre, han har förstånd att hjelpa er han, och han ä inte rädd han, om ock den lede sjelf vore landshöfding!