Aftonbladet – 1 februari 1849, sida 3

stormiga väderleken fisket gått dåligt vid samma tid. Ifrån Drammen omtalas, att der i trakten nyligen firats ett guldbröllop. Det var förut varande köpmannen derstädes Lars Christensen och hans fru, boende på Sommerö i Lier, som upplefvat en sådan ovanlig högtid, och hela borgargardet, hvars chef den gamle varit, hade begifvit sig dit att lyckönska honom. RÄTTEGÅNGSocHE POLISSAKER. Målet angående fru Deland, inspektoren Löhr och hushållerskan Nilsson, anklagade och dömda för äktenskapsbrott, sjelfmord och medverkan dertill, m. m. Aftonbladet har redan korteligen omnämnt, atten inspektor Löhr och en hushållerska Bothilda Nilsson å egendomen Aludden vid Sigtuna blifvit införda till länshäktet i Stockholm, såsom angilna för delaktighet i sjelfmordsförsök, och i sammanhang härmed omtalat att åtskilliga rykten vore gängse angående tilldragelser inom teaterdirektören Fr. Delands familj. Red. har nu förskaffat sig följande upplysningar om sammanhanget häraf. Med beslut att lemna teatern inköpte hr Deland i Juli månad sistl. år gården Aludden, hörande till Sigtuna stad och egande en vacker belägenhet en half fjerdingsväg derifrån, vid en vik af Mälaren, kallad Skarfven. Hr Deland ämnade der tillbringa återstoden af sitt lif, med sin fru Emelie Deland, född Widerberg, och sin nära tolfåriga dotter... Han antog i ofvamnämnde månad till inspektor en ung man, vid namn Carl Haqvin Georg Löhr, och i påföljande September till hushållerska mamsell Bothilda Nilsson, född i Skåne 1816. Den 1 Oktober flyttade hr Deland ut till egendomen, men aflägsnade sig tidtals derifrån för att uppträda å teatern i Upsala, der hr D:s svåger, hr Hessler, med hr D:s förra trupp gaf representationer. Ett sådant aflägsnande egde äfven rum i början af December månad, under hvilken tid de tilldragelser började, för hvilka redogörelse här följer. På förmiddagen den 2 Januari detta år kom inspektoren Lölr till kyrkoherden i Sigtuna, hr Alm, och yttrade, att fru Deland ville hafva ett samtal med honom, emedan hennes man behandlade henne på hårdt sätt. Detta samtal skulle åsyfta, att kyrkoherden såsom prest måtte försvara henne och bereda henne utväg att blifva skiljd från sin man. Kyrkoherden frågade Löhr om orsaken hvarför hr Deland hårdt behandlade sin hustru. Löhr svarade, att han hört sägas, det hr Deland länge gjort så. Då kyrkoherden frågade, om jalusi kunde vara orsak dertill, svarade Löhr, att br D. al-I drig kunde ega ringaste anledning dertill. Yt-! terligare frågade kyrkoherden honom, om icke. något närmare förhållande egde rum mellan honom och fru D., hvartill Löhr, efter en längre stunds samtal om andra ämnen, svaradel: att de vore kära i hvarandra. Vidare yttrade L., att hr D. misstänkte honom för försking-l ring af bränvin. Efter inhemtande af dessa upplysningar tillstyrkte kyrkoherden Löhr att flytta ur hr D:s tjenst och göra upp bränvinsaffären. I. svarade, att han ämnade detta och fördenskull redan hyrt rum hos porträttmåla-l ren Lehmann i Sigtuna. Detta ogillade kyrkoherden och tillstyrkte Löhr att söka en ånnan plats längre bort, särdeles för hans förhållande till fru D. Detta råd lofvade L. efterkommal. och gick hem, men återkom kl. 3 e. m. tilll kyrkoherden, berättande att han tillsagt hr D. det han ville flytta och sedan uppgöra bränvinsaffären, och att hr D. svarat, det han vore nöjd med Löhrs flyttning, men att denne skulle stanna qvar i huset till dess bränvinet vore redovisadt, så att EL. derefter kunde skiljas från hr D. utan att det väckte uppseende. Löhr tillade, att fru Deland nu ej ville tala med kyrkoherden förrän Löhr hade afflyttat. Kyrkoherden förklarade sig belåten medhvad som skett och lofvade att, så fort Löhr flyttat, tala vid. fru Deland och söka ställa till rätta inom huset. j Den 3 Januari på morgonen kom Löhr åter till kyrkoherden Aim. och berättade, att fru Deland sagt sig omöjligen kunna stanna qvar Y huset sedan Löhr flyttat, emedan hon derefter ansåge sig vara alldeles utan skydd, och att hon påstode sig nödvändigt vilja skiljas från sin man. Samma dag kl. 5 e. m. kom mamsell Nilsson till kyrkoherden och gjorde en utförlig berättelse om förhållandet inom hr Delands us samt slutade med den underrättelsen , att både fru Deland och inspektoren Löbr samma ufton ämnade taga lifvet af sig, hvilket hon slöt deraf, att hon sett Löhr innehafya en laska, som hon förmodade innehålla opium, emedan ämnet liknade det som fru Deland någon tid före jul, under direktör Delands bortovaro, hade intagit i ändamål att afhända sig lifvet; hon var desto mer öfvertygad om att fru D. och L. hade ofvannämnde uppsåt, som de sjelfve sagt det. Kyrkoherden sade henne, att han icke trodde det uppsåtet skulle komma (ill verkställighet, emedan de som omtala, att de ämna taga lifvet af sig, icke pläga söra det, men bad henne i alla fall dels söka ufhålla dem från sjelfmord genom att säga dem, let kyrkoherden dagen derefter skulle komma til Aludden för att bereda skiljsmessa i sinom tid mellan herr och fru Deland, dels undanrödja allt hvad som kunde tjena till medel att laga sig af daga, och isynnerhet försöka komma it den omtalda flaskan. Mamsell Nilsson sade lerefter, att hon nu ansåge sig hafva uppfyllt in pligt och att hon hade gjort det för att ej stå såsom en otrogen tjenare inför sin husbonde. Under samtalet med mamsell Nilsson rågade kyrkoherden flera gånger om hon hade ipptäckt något förgiltningsförsök af fru Deland ller Löhr mot hr Deland, hvarpå hon alltid svarade ett bestämdt nej; sådant har aldrig ommäit i frågar. S Dan 4 Tan fidiot På Moreonen kam mam.