Aftonbladet – 1 februari 1849, sida 1

yedbogen 1 sörneti af brottrninggatan och tvara Bergsgrä I Noursgatan. i Krooks vid Storgatan å La vgård:lande UCNSER emuattagas i förstnämnde K nior. Utdelaicsg kl EE REAR TARA ASEA IIS STAGE AR hufyvudstad och emot vår egen person. Och likvä hafve vi ännu hitintills icke fått emottaga annat ä en tom inbjudning att återvända till hufvudstaden utan att man ens uttalat ett enda ord om fördö mandet af dessa brott, samt utan den minsta garant som kan betrygga oss emot dåraktigheten och. våld samheterna af detta band af missgerningsmän, son ännu tyranniserar Rom och Kyrkostaten medelst e! barbarisk despotism. I Vi väntade, under hopp att våra utfärdade pro tester och dekreter skulle återkalla till sina under sätliga och trohetspligter alla dem, som i sjelfva huf vudsätet af våra stater föraktat sin pligt och tram Jpat lagarna under sina fötter. Men i stället fö denna återgång har en ny handling, ännu vidun derligare, af förrädisk skenhelighet och högligen upp rorisk, blifvit af dem djerft begången, samt derige nom rågat vår smärtas fulla mått och väckt på samma gäng vär rättvisa harm, som den i sorg för: sänkt den allmänna kyrkan. Vi mene den under alla afseenden afskyvärda akt genom hvilken man befallt sammankallandet af er så kallad allmän nationalförsamling för romerssö staten, eiler förordningen af den 29 Dec. sistl. år, ändamål att stadga nya politiska former till infö rande i påfliga staterna. Sålunda hopande laglöshet på laglöshet, bemöda sig den demagogiska anarkien: upphofsmän och stödjare, att förstöra det romerskt kyrko-öfverhufvudets verldsliga myndighet öfver der heliga kyrkans egendom och områden, förutsättande och utspridande, att dess högsta myndighet är underkastad motsägelser och beror af faktioners nycker ehuru den är obestridligt grundad på de äldsta och fåstaste rättigheter, samt vördad, erkänd och försvarad af alla nationer. Vi vilje spara vår värdighet den förödmjukelsen, att ingå i allt det oformliga och vidunderliga af denna akt, som är afskyvärd säväl genom det absurda i dess ursprung, som genom olagiigheten af dess former samt genom ändamålets ogudaktighet; men det tillhör visserligen der apostoliska myndighet hvarmed vi, ehuru ovärdige blifvit beklädde, och den ansvarighet som binder oss genom de heligaste eder inför den Allsmäktige ej allenast att protestera, såsom vi härmed det göra på det mest kraftfulla sätt emot denna akt, utar äfven att inför verldens ögon fördömma den, såsom ett groft brott och helgerån, begånget till skada för vårt oberoende och vår suveränetet, ett brott, som förtjenar det straff, såväl de gudomliga som verldsliga lagarne stadgat. Vi äro öfvertygade, att vid kännedomen om denna oförsynta inbjudning, j samtligen blifvit fattade a! en helig harm och att j skullen hafva afvisat långt ifrån eder en så ovärdig och brottslig uppmaning Icke desto mindre, och på det ingen af eder må kunna förebära avt j blifvit bedragna genom förförelse och genom de omkullstörtande lärornas predikanter, samt att j varit obekante med hyad all ordnings, all lags, all rätts, all sann frihets och eder egen välfärds fiender stämplat, vilje vi nu å nyo höja vår röst på det sätt, att den gör eder fullkomligt förvissade om den bestämda befallning, hvarigenom vi förbjude eder, hvad värdighet och vilkor j ock må äga, att taga den ringaste del i de föreningar som man vågar göra i och för val af personer till den bannlysta församlingen, På samma gång erinre vi eder att det förbud, som vi nu meddele eder, har redan blifvit stadfästadt af våre företrädare och concilierne, samt specieltaf det heliga concilium i Trident (Sess. XXII c. XI de Refor.) uti hvilka kyrkan, vid olika tidpunkter, har offentligt kungjort sina kyrkostraff och hufvudsakligen den stora bannlysning som drabbar enhvar, utan att Vidare behof af förklaring uppstär, som vågar att göra sig saker ull någon som: heldst förbrytelse emot det romerska kyrkoöfverhufyvudets verldsliga suveränetet, såsom vi förklare att redan olyckligtvis de gjort, hvilka bidragit till nämnde akt och till alla förut fullbordade handlingar, som kränkt denna suveränetet, eller som på något annat sätt och under falska förgifvanden stört, våldfört eller inkräktat vår myndighet. Men om vi känne oss förbundne af samvetets pligt att bevara och försvara det heliga och oss anförtrodda arfvet af Jesu Christi brud, samt att för den skull använda en rättvis stränghets glafven, som Gud sjelf, vår domare. gifvit oss till detta bruk, kunna vi likväl aldrig förglömma att vi här på jorden innehafva dens ställe som, äfven under skipandet af rättvisa, icke underlåter att gifva nåd. Upplyftande våra händer till himlen, öfverlemnande ät honom och förordande hos honom ånyo denna rättvisa sak, som är hans sak mera än vår, samt ånyo förklarande oss färdige att med hjelp af hans heliga nåd, för försvaret af den heliga kyrkans ära, ända till botten tömma den förföljelsens kalk, som han först sjelf velat dricka för denna kyrkas väl, skole vi icke upphöra att bedja och besvärja honom, på det han i sin godhet må täckas höra de brinnande böner vi natt och dag egna honom för de förvillades omvändelse och väölgång. Ingen dag skall för oss gladare randas, än den, då det är oss ämnadt att se återinträda i Herrans fårahus dem ibland våra söner, hvilka nu göra oss så mycken smärta och oro. Hoppet att snart njuta af en så lycklig dag har hos oss befästats genom tankan på allmänligheten af de böner, som, förenade med våra, uppstigatill den högstes thron ifrån alla de katholska folkens läppar och bröst och som oupphörligt uppmana honom att förändra syndarnes hjertan och återföra dem på sanningens och rättvisans vägar. Datum Cajete dic 4-Januarii anni 1849. PIUS PP. IX. Till svar på denna bannlysningsbulla har ministeren i Rom den 9 om aftonen utfärdat följande proklamation, som blifvit af folket läst vid facklor, under ropen af: Lefve den demokratiska regeringen! Ned med frihetens fiender! Romare! J hafven ett stort uppdrag att fullgöra; j skolen icke understödja fienderna af ordningen och lugnet. Den regering, tll hvilken j satt edert förtroende, skall icke göra sig oförtjent deraf. Hon skall veta att bevara er för anarkien och inbördes kriget. Ert uppförande under dessa stora tilldragelser har väckt Europas beundran och fiendernas förtviflan. Afviken icke från denna stråt, om fosterlandet och edra familjer äro eder käre, och lyden icke ondskans ande, som räknar på eder undergång. Regeringen vakar; förliten eder på hennes nit och kraft, hon skall veta att visa sig vuxen det uppdrag j gifvet henne. Hysen äfven förtroende till heligheten af er sak, som icke skall blifva besegrad, ty ingaränker skola kunna blifva henne öfvermäktige. Undertecknadt; Muzzarelli, Armellini, Ga