— Red. har ifrån en äldre, mycket aktad riksdagsman, som bor på landet och äger en mångårig erfarenhet af jordbrukarens och allmogens ställningar och förhållanden, fått mottaga en artikel angående stattorparesystemet, hvilken här nedan införes, och som i mer än ett hänseende förtjenar mycken uppmärksamhet. Den påminnelse författaren häri gilfver om stattorParens belägenhet, eller, med andra ord sagdt, om vilkoren för hela den stora klass på landet, som endast har att försörja sig med sitt arbete, är ganska behöflig, emedan detta ämne är ett af dem, som den offentliga diskussionen ännu minst afbandlat, ehuru det är ett det mest maktpåliggande af alla föremål för statsmannens omsorger, och likgiltigheten att undersöka det ondas orsaker, om den fortsättes, ofelbart skall leda till en våda, hvaraf början redan skönjes i brottmålstabellernas statistik, och som med hvarje år blifver allt mera öfverhängande. Ett synnerligt behjertande förtjenar äfven författarens framställning angående olägenheterna af de hinder, som ännu existera mot hemmansklyfningen och om den andel som dessa hinder hafva i den besittningslösa befolkningens tillökning. Den gamla konservatismen har velat ställa så till, att ingen skulle kunna äga mindre än ett visst belopp jord, hvilket kallades att vara besuten; men den förbisåg i