Aftonbladet – 31 januari 1849, sida 2

Spohrska concerten tillvann honom deremot stt rättvist bifall, om man ock i bans förelrag ännu ej fann denna idealiska styl, som kompositionen erfordrar. Hr Svendsen, som utförde pianonumren, eger färdighet och ett musikaliskt föredrag, ehuru han i afseende på precision och stadgad smak visserligen ännu kan hafva åtskilligt att inhemta. Af Webers genialiska Konzertstäck gaf han endast hälften; förmodligen emedan den sednare delen ej tar sig ut utan blåsinstrumenter. Emediertid hörde man denna komposition, äfven i dess ofullständiga skick, med nöje, hvilket hade varit ännu större, om ett bättre instrument varit att tillgå. — Uti Kummers violoncellvariationer öfver ett tema af Bellini åstadkom hr Mollenhauer genom sitt lifliga och briljanta spel mycken effekt, samt framkallade ett allmänt bifall. — Hrr ÅA. Berens och Schmahl, som i qvartetten utförde mellanstämmorna, äro kända för att med heder försvara sina platser, hvilket de äfven vid detta tillfälle gjorde. — I Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning) för den 27 dennes läses följande: Kommerskollegii kungörelse, beträffande hvad som bör iakttagas vid stämplingen af inhemska fabrikstillverkningar, hvilken utfärdades af kollegium den 4 December, men först blef synlig den 43 dennes i Stockholm uti Svensk författningssamling, hitkom måd posten i går, samt lärer i morgon komma att uppläsas i kyrkorna härstädes. Märkvärdigt nog trädde denna författning i verksamhet redan dem förste uti innev. månad, hvilket vill säga: att den har blifvit gällande långt innan den på något ställe i landet publicerades. Vi kunna ej bereda rum för författningen i dagens nummer, men skola dertilk återkomma, hvilket torde vara så mycket nödvändigare, som författningen ej någorstädes här på platsen finnes att få köpa, och dess stadganden för öfrigt äro af den beskaffenhet, att de ej kunna utan anmärkningar förbigås. — I Jönköpingsbladet, läses: Under det att i de flesta andra städer, hvarest reformsällskaper bildat sig och petitioner afgifvits i representationsfrågan, sammanträden dels redan hållits, dels beramats, för att efterkomma Stockholmssällskapets uppmaning, att öfyerlägga om de för reformfrågans tillfredsställande lösning lämpligaste åtgärderna, och dervid särskildt taga i öfvervägande, huruvida en petition om urtima riksdag kunde räknas härtill; — förmärkes intet. tecken till, att man här i staden anser grannlagenheten fordra, att det sällskap, som väl skall anses stå i spetsen för reformsaken, får ett svar på sin framställning, hurudant det än utfaller. Sannt är väl, att de personer, som deltogo i den förlidet år härifrån afgångna petitionen i reformfrågan, icke formligen konstituerade sig till ett permanent sällskap (det var väl mycket tal derom i förstone, men afstannade sedan, troligen i följd af det kungliga förslagets mellankomst), och att således skäl icke saknas till undskyllan dermed, att ett sådant sällskap i egentlig mening här icke finnes; men det vill likväl synas oss, som man bort taga i betraktande, dels det kända factum, att på andra orter, der våra detaljförhållanden icke kunna vara så noga bekanta, föreställningen om ett ordentligt reformsällskaps befintlighet hårstädes varit temligen allmän, dels, såsom ofvan antydts, huruvida icke uppmärksamheten mot Stockholms reformsällskap i hvarje fall påkallade ett svar från dem, som genom förut ådagalagd verksamhet i reformsaken visat sig ega sympatier derför. Att denna vår åsigt delas af många härvarande reformvänner, känna vi med visshet, likasom vi äro öfvertygade, att flere, hvilkas mening vi icke haft tillfälle att inhemta, äfven äro af samma tanka; men det är troligen i detta, som i så många andra fall, att ingen vill hålla i skaftet till yxan. Emedlertid torde detta politiska dolce far niente snart icke längre bära sig för dem, som vilja anses för uppriktiga vänner af framåtskridandet. Sannolikbeterna för det kungliga representationsförslagets fall vid nästa riksdag blifva med hvarje dag allt större, och skall då ett annat förslag finnas till framläggande, sådant att det kam anses uttrycka nationens önskningar, så bör ock, så vidt möjligt, hvarje sann, upplyst fosterlandsvän deri deltaga, hvilket ej kan ske annorlunda än derigenom, att reformsällskaper allestädes bilda sig och efter de hufvudgrunder, som förut allmänt antagits, uppgöra detaljerade förslag, hvilkas möjliga skiljaktigheter sinsemellan sedermera kunde sammanjemkas antingen på en allmän reformkongress, eller på hyad annat sätt de då för handen varande omständigheterna kunde föranleda till. Vi förvänta derföre att reformfrågan äfven härstädes varder inom kort åter upptagen, förvissade, att blott saken kommer i gång, detta sambälle, inom hvilket hvarken redliga viljor eller upplysta förmågor saknas, icke skall stå efter något annat i nit och gagnelig verksamhet för den goda saken. — I vÖrebro Tidning) berättas, att öfverstelöjtnanten grefve v. Rosen till den 26 dennes i Örebro inbjudit de herrar, som tecknat sig FT YESSLEPUT MIFRASESSNEE JSrE. 15 EN NUR, FÖRESTEN IT ECE SNESSNIENEE FRSSNTESESN JIN