Aftonbladet – 30 januari 1849, sida 2

absolutismens mest framstående personer blifvit ifriga publicister, ungefär som författarne i vår Tiden. Så har förre bayerska ministern Oettingen-Wallerstein, badiske ministern v. Blittersdorf och i Preussen sådana som omedelbart före eller efter Marshändelserna voro ministrar, utgifvit politiska skrifter. Grefve Arnim-Boitzenburg, hvilken var vald till ombud i Frankfurterförsamlingen, men icke kunde rätt fördraga luften derstädes, har i slutet-af förra året utgifviten brochyr kallad: Löftena den 22 Mars och författningen den 5 Dec. Deraf synes att förf. vill vara junkerparlamentets förespråkare. Han skyr likväl ordet reaktion, ty ingen, äfven den aldra rödaste reaktionär vill bära namnet för hvad han är; men -hans skrift är det mest reaktionära som kan finnas. Han betraktar de löften, som gåfvos uti konungens svar på adresserna från Breslau och Liegnitz den 22 Mars, och hvilket svar af Arnim är kontrasigneradt, såsom enda lagliga grunden för folkets anspråk på konstitution, och svftet med skriften är att tyda dessa löften så, att de, för att icke jemföra dem med något äldre, komma att stå på samma trappsteg, som ministerprogrammet i Kremsier. Han förklarar, att med de bredaste grunder ingalunda menas allmän valrätt, som infördes genom lagen af d. 8 April, så att ännu mindre de omtalade löftena kunna hafva åsyftat någon konstitution med en kammare, utan två, af hvilka den första högst konservativ, ungefär sådan, som i Camphausens förslag, och den andra sammansatt genom val af blott sådana sjelfständiga män, som anlingen betala 4 Thalers årlig direkt skatt eller med eget hushåll ega 200 och utan eget hushåll 400 Thalers ren inkomst. Hvem hade trott sådant? Alla hafva läst dessa löften och alla hafva i sitt inskränkta undersåtliga begrepp missförstått dem. Men sådan utläggningskonst ega själsfränderna till våra författare i Tiden. Den förklaring af justitieministern Rintelen, som förut i Aftenbladet varit omnämnd, att från ministeren icke åtalen mot förre nationalförsamlingens deputerade emanerat, har framkallat den högsta förvåning. Regeringen kommer således verkligen till den insigt att förföljelserna mot de deputerade icke kunna vinna landets bifall. Den inser derjemte att denna förföljelselusta måste skada dess intresse vid valen. Hr Rintelens försök att skjuta skuiden på domstolarne, hvilka skulle, endast på embetets vägnar,. hafva visat detta förföljelsebegär; skall uppskattas af landet till sitt rätta värde. Ingen skall tro, att de högre domstolarnes beredvillighet att förolämpa sina förnämsta ledamöter och tvinga dem att taga afsked, kommit alldeles af sig sjelf. Af alla anklagelserna har den mot Temme blifvit mest bekant och ingen tviflar att öfverlandträtten i Mönster handlat under regeringens inflytande. Temmes parti tages af nationens majoritet, det bevisar hans dubbla val till ombud i Frankfurt i Neuss och i Chemnitz, och ministrarne .begingo det största fel, då de tilläto att han blef insatt på tukthuset i Mänster, utan att afseende fästades vid hans vacklande helsa eller vid hans samhällsställning. Såsom ett bevis på bajonetternas välde kan anföras att polispresidenten i Berlin utgifvit ett reskript derom, att då det blifvit bekant att i valförsamlingarne icke blott de egentliga valangelägenheterna utgöra ämne för öfverläggningarne, utan äfven fremmande politiska föremål förekomma, och serskildt att partiskrifter, som icke angå valen dervid offentligen föreläsas, och general Wrangel, tillåtit valsammankomsterna blott under det uttryckliga villkor, att dervid intet annat än vålangelägenheterna finge afhandlas, så har han ånyo tillkännagifvit, att om någon församling afviker från hans förordning, blir densamma upplöst och dess valdistrikt förbjudet att hålla någon sammankomst före de-egentliga valen. Utvandringarne till Australien tilltaga. 73 personer hade i Berlin så afgjordt bestämt sig för resan, att de redan betalt ?;:delar af frakten, för att få medfölja det första fartyg, som i vår ämnade lemna Hamburg på resa dit. De flesta äro unga kraftiga män i sin bästa ålder, men qvinnor oeh barn fattas likväl icke. Några månader sednare tros ännu ett fartyg komma att begifva sig till kolonien. — H. M. Konungen har låtit till Under