Aftonbladet – 30 januari 1849, sida 2

Godt!... Ni har brådtom... hvart ämnar ni er? Jag följer prinsen på ett jagtparti. Man benöfver väl ej anbefalla er försigtighet?... ,Hvarför inte? För den som älskar kan en sådan anmärkning vara påsin plats. Hon hade näppeligen lemnat rummet, innan geheinie -: rådet åter ringde. Holterling inkallades. Hör, min kära Holterling!, yttrade geheimerådet och klappade honom på axeln, jag har aldrig haft någon, som så troget tjenat mig som du..Det är tid att jag belönar din trohet. Jag vet hvilken innerlig kärlek du bär till Skottland, ditt fädernesland; du får nu återvända dit. och lefva der i rikedom och anseende, om: du blott utför stt enda uppdrag! Man måste förlåta Folterling den tanken: Bara detta ippdrag ej är så beskaffadt, att det antingen är omöjligt ller bringar mig i galgen, och jag dymedelst får återvända till mitt fädernesland. Geheimerådet fortfor: —, Bernhard skall redan denna natt resa till Götheborg, och du följer honom som betjent. Der erhåller ryttmätarn en brefväska, den han i egenskap af kurir skall öfverföra till svenska ministern i London. Men nuär det högst angeläget, att denna väska kommer i engelska reseringens, i stället för i ministerns händer. Du måste således stranda på norrska kusten... Skeppet, äfvensom skepparen, står till din disposition. Skulle: omständigheter göra det omöjligt att nalkas Norrge, anger du väskan i första hamn, du anlöper. Det väsendtliga är ...: först, att väskan icke kommer svenska ministern tillhanda, och det andra, att, i händelse du nödgas använda våld, ryttmästar Berphard ej på något sätt såras eller skadas till sin person. Framkommen går du till bankiren och aflemnar det bref, jag särskildt tillskrifver honom, och så fort han ser Bernhard frisk och sund i sin arrest, utbetalar han till dig en summa af 3000 pund. Utom dess skall konungen af England furstligt belöna dig! Och nu, Holterling, vill jag blott tillägga, att om jag i-någon sak af vigt skulle behöfva din tjenst, vägrar du väl -ej mig den? ... ,Visst icke ! Tror du att de ynglingar, du visat till mig, blifva trogna och pålitliga ?, å För Filip ansvarar jag, men ej för Anton., Godt, och nu farvälld