Aftonbladet – 29 januari 1849, sida 3

And es — Karantänsbrott. En skeppare vid namn IHIllman, som den 8 Oktober seglat från Amsterdam och den 26 i samma månad strandat och räddat sig vid Rörö, der han fått bostad hos mästerlotsen Torget Olsson, har, då han utan praktika begifvit sig derifrån till Marstrand, af kämnersrätten i Götheborg bara blifvit dömd till 400 rdr bko böter. Kongl. Sundhetskollegium hade nemligen den 23 Oktober, eller 43 dagar efter Illmans afresa från Amsterdam, förklarat nämnde stad smittad, men enligt anskaffadt bevis derifrån af den 26 fanns då ännu ingen smitta derstädes. Vice konsuln Chaning, som uppmanat Illman att åtfölja honom till Marstrand, emedan han, vid de förhållanden, som nu äro omförmälda, tyckt att det ej kunde vura farligt för kolera, och tagit honom med i sin båt, har ock blifvit dömd att plikta 100 rdr bko. Båda äro således dömde för uraktlåtenhet, att ställa sig karantänsförfattningens bokstafliga föreskrift till efterrättelse. Båda dessa plikters ådömande synes böra hänföras till de fall, om hyilka man säger: hårdt, men rättvist! — I Norrlandsposten, läses: Såsom det ryktesvis försports, förberedes en större emigration från åtskilliga af länets socknar till Amerika; från den till staden angränsande Hille socken lära åtskilliga i goda omständigheter varande bönde, kända för redbarhet och duglighet, bland andra hafva beslutat sig för utvandring. Det synes deraf ovedersägligt, att det ej är yttre nöd, utan helt andra orsaker, af hvilka de vigtigaste otvifvelaktigt äro att söka i fel i samhällsorganisationen, som kommer en hel mängd medborgare att kasta längtansfulla blickar till den nya verlden och dess fria och menniskovärdet respekterande institutioner.