mycket än Elisabeth, dag från dag. längtade att få faru till Finsta, vågade hon dock ej en begäran ditåt, och det, ehuru friherrinnan kring hela trakten var utskriken såsom högst svag för sin fosterdotter. : Ungefär en vecka efter Bernhards bortresa sutto de båda damerna tillsammans. Friherrinnan läste, Elisabeth sydde, då kammarjungfrun kom in och hviskade några ord med friherrinnan, som svarade... Det är bra! Låt honom komma in när jag ringer!... Nu, fortor hon, vänd till Elisabeth, tycker jag ingen kan klandra mig för, att jag för dig med mig till hofvet. Hittills har det ihållande regnet hindrat mig, men det blir inte bättre; och alltså fara vi i morgon. Jivad säger du derom?p Ått jag är föllkomligt nöjd med hvad min nådiga tant villl... Aha! är fröken det? Ja, ja! Alla, som höra till hofvet, äro nu vid Finsta... hertigen af Holstein till exempel och hans... kors, så du rodnar, flicka! man skulle kunna tro dig vara kär i hertigen ... Hon såg småskrattande på den blygsuant förlägna Elisabeth, hvars kinder blossat upp i full brand. Klockan klingade och en skräddare inträdde. Här, hennes höga nåd, är den beställda klädningen. Det är bra, min kåra mästarein Friherrinnan gjorde on vink, hvars betydelse skräddaren genast insåg. Med sin korg på armen begaf han n.sig under djupa bugningar till Elisabeth, och i det ban upptog den omtalda klädningen, upprepade han ideligen: Det är ett okristli rart nöje att göra kläT åt en så vacker och fin fröken.n — Korsa mej, så vacker den klädningen var! utropade kammarjungfrun. Herre Gud så söt fröken skall bli i len! Jag har aldrig sett så lysande himmelsblått triumant och så granna blonden. Kors, det är som man såg nimmelen sjelf!, Elisabeth, som ännu var oviss om en så praktfull klädning kunde vara hennes, såg ömsom på tanten, skräddaren och den vältaliga pigan. När du skall fara till hofs, min Hlla Elisabeth!, yttrade friherrinnan, så förstår du väl, att du ej kan fara rvardagsklädd. Jag ville derföre öfverraska dig litet... dädningen är din. Hvar finns eller fanns den sexton års flicka, som ej blir eller blef förtjust vid anblicken af en drägt, så elesant, och på nyaste modet? Eu af vår tids sköna skulle