DE SAMMANSVURNE, ELLER MORD oca KRÖNING. ) ROMAN AF CARL VON ZEIPEL. . Hör du, brör Knogel sade Florin, prostens adjunkt pjag håller Elsa så kär. som min ögonsten, men hur i her rans namn kan jag, såsom ärbar och kysk brud, hemför en flicka, som de så här fara fram med? Om jag änd kunde gå hädan!... men här skall jag vandra, som ja vore förtrollad. ,Visst hade jag också ... svarade Knoge ... ett god öga nog till Stina... Men si, jag tar min Maths ur Isko len, jag... hon skall få gantas med knektarne så mycke hon vill! Om ändå prinsen vore hår, så finge åtminstone di andra hålla sig i styr! Visserligen sved det i mitt hjerta då äfven han famntog och kysste henne, men han är lik. väl prins och gifter karl... O vel Såg du hur den de karnaljen vid fönstret kysste henne på halsen? Gud hjelpc mig! Hvart skall det bära på med min så däjeliga och dygdiga Elsa..., Tårarne stego honom i ögonen... Florin! din sorg går mig mera till hjertat än min egen. och jag undrar ej derpå. Elsa är så oändeligen vacker, Nej, bror Drissel! ljöd prostens röst ur löfsalen,det är ej rätt af oss, fäder, att sitta här och föra fåfäng klagan. Vi måste gå in. Måhända skall vår närvaro något så när stäfja deras tilltagsenhet! I dörrn mötte dem tonerna af en försmäktande vals. Den dansades ej då som nu. Nej, knä mot knä, omslutet af hvarandras armar, vände sig paret i oupphörligt små cirklar... Med de flickor som ej behagade ungherrarne, förforo de högst vårdslöst... med dem, som föllo i smaken, högst... tvetydigt. Den, som ingen dam hade, rökte tobak, spelade kort eller bräde, oeh alla läto ölstånkan friskt gå laget omkring... Gubbarne skakade på hufvudet, och sjelfva prestfrun, som annars tyckte om att traktera, började se fundersam ut. Bernhard deltog ej i det allmänna sjelfsvåldet. Han hade kommit hit endast för att genom prestfruntmimerna ) Se A. B. M 1—6, 815, 15—17 20—924 och 22.