Aftonbladet – 28 januari 1849, sida 2

för konungen att komma till besinning. Ännu hördes inga rop emot konungen; man nöjde sig med fältropet: Ned med Guizot, lefve reformen!, Det såg ett ögonblick nästan ut som om Ludvig Filip ämnat gifva efter. Vid middagstiden tillkännagåfvo ministrarne att grefve Mole af konungen fått uppdrag att bilda ett nytt kabinett. När denna underrättelse ututbredde sig bland folkhopen på gatorna, uppstämdes ett oerhördt jubel. Till den grad djupt var Guizotska ministeren hatad, icke blott i anledning af det mutsystem densamma organiserat, utan äfven i anseende till dess politik i Schweiz, der det understödde jesuitpartiet, samt i Italien, der det som bundsförvandt till Metternich sökte hämma hvarje framsteg, att till och med namnet af en Molå, förespråkaren af en allians med Ryssland, utöfvade en lugnande verkan på de uppreiade sinnena. Om aftonen liknade Paris ett haf af eld. Man tillställde en allmän illumination för att betyga sin belåtenhet med Guizotska ministerens afgång: Men hofvet menade ej ärligt. Konungen ville ej höra talas om ändring af sjelfva systemet, han ansåg nya namn vara tillräckliga för att afväpna insurrektionen. Grefve Mol drog sig derföre tillbaka. Detta började om aftonen att blifva allmännare bekant. Dertill kom att en trupp af arbetare, som ville utbringa ett pereat för ministern Guizot, blef, såsom det sades, i följd af ett missförstånd, utanför nämnde ministers hotell helsade med en skarp salva. Detta var signalen till revolutionen. Man ropade: till vapen! och såsom genom ett trollslag uppreste sig tusendetals barrikader. Morgonen den 24 lät konungen kalla Thiers; men äfven med denne smidige statsman kunde han ej komma öfverens; ban fasthölls envist vid sin gamla regeringspolitik; Thiers och Odilon Barrots utnämnande undertecknades icke; Guizot och Duchåtel fortforo ännu att vara ministrar. Men på gatorna rasade striden med tilltagande förbittring; blott municipalgardet och linien stodo ännu på konungens sida. Nationalgardet hade förgäfves bönfallit om beviljandet af reformen; det förhö!l sig ännu neutralt. Då slutligen gevärselden lät böra sig i närheten af det kungliga palatset, märkte konungen att det var allvar; på föreställningar af flera deputerade, samt sin son, hertigen af Montpensier, lät han öfvertala sig, att abdikera till förmån för grefven af Paris, men — det var för sent; folkets hjertan hade vändt sig från henom, och stormade nu med obevekligt raseri mot Tuilerierna. Konungen måste i största hast begifva sig derifrån. Förgäfves begaf sig hertiginnan af Orleans med sin son uti deputerade kammaren, för att åt honom rädda kronan. Folkets röst var nu emot ett konungadöme som med hånande trots mot samma folk förnekat sitt ursprung. Yå föll den Orleanska dynastien! Genom folkviljan upphöjd på Frankrikes tron, störtade den hjelplöst i stoftet, just, i det ögonblick, då densamma ville genomdrifva sin egen egoistiska, maktlystna vilja, emol nationens vilja och frihet. Den föll, beklagad af ingen; den gick i landsflykt, följd af få vänner; gunstlingarnes skara hade öfvergifvit henne: se der höstskörden af hennes gerningar! Hennes bästa stöd var armeen; äfven denna drog sig tillbaka, då den såg att den skulle kämpa för cen frihetsfiendtlig makt. — Uti kammaren hade deputeraden Marie yrkat på tillsättandet af en provisorisk regering, intill dess hela nationen hunnit afgöra denna sak. Under bifall af det instorraande folket upplästes namnen på de män som skulle utgöra medlemmar af denna regering, deputeraden Dupont de YFEure utsågs till president. Straxt derefter begaf sig tåget t ll.stadshuset, der, med förbehåll af den blifvande nationalförsamlingens gillande, republiken proklamerades. — Så blef den 24 Februari en minnesvärd varning för hvarje regent, som icke i rätt tid vet att göra koncessioner, samt för hrarje minister, som förfalskar representationens majoritet, och förnekar folkopinionen, samt slutligen för en opposition, som i farans ögonblick sviker nationen och viker från sin post! BROGTADBRV, Först i går på eftermiddagen ankom der i Fredags väntade utländska post, medförande nyheter från London till d. 46, Paris oeh Wien den 47, Berlin och Hamburg till den 20, samt Rom den 8. Köpenhamns tidningar erhöllos till och med den 23 dennes. i DTTA NAFTA DI