Aftonbladet – 28 januari 1849, sida 1

från Knifsta få veta huru friherrinnan på Walloxsäby be fann sig, och syntes högeligen bestört öfver sina kamra ters uppförande. Iwo stod bredvid honom. Denne vå gade ej bjuda opp; han hade i det fallet ofelbart kommi i gräl, emedan damerna voro högst få, jemnförelsevis mo de verklige dansörerne, : Ni ser så allvarsam ut, herr ryttmästare ? . .. yttrad Wo. : Ja, jag kan inte neka att det här misshagar mig. De förefaller mig, som jag vore på ett danshus i Tyskland och ej i ett presthus i Sverge. Se bara på den stackar: adjunkten, som går och spatserar derute... Jag svär pi att han är kär i flickan... Och då måtte väl fan gå och hetrakta ett sådant spektakel... Vore det min fästmö Så v Iwo sänkte ögonen mot golfvet. Oaktadt den manslrägt hon bar, träffades dock hennes qvinlighet af Bernhards ord, helst hon nu hade bästa tillfälle att se dei syckel som gjordes med de stackars flickorna, och hörs le yttranden som fälldes om dem. Men äfven adjunkterna hade nu tagit sig den dristigheten att stiga in. En baron Duwald valsade med Elsa Han märkte straxt den presterlige fästmannens jemmerligs insigte; fröjdande sig deråt, omfamnade han flickan, tryckte nemne hårdt till sitt bröst, och under utrop af förtjuande Elisabeth! böjde han sig ned för att stjäla en kyss Den unge presten blef dödsblek, och ehuru lättsinnig vredgades dock Elsa öfver sin kavaljers oförskämdhet, sle! ig med ansträngning af alla sina krafter ifrån honom, och sprang gråtande ut. . Baronen ville skynda efter, men adjunkten fattade mod och trädde emellan. Nej, herr baron! Denne, som druckit tappert, och dessutom var uppländ för den vackra flickan, skrek till: ,Hvad dj—n! Jag tror svartrocken är svartsjuk ! och derpå försökte han att kasta honom i golfvet, Vid denna anblick förlorade Bernhard tålamodet, fattade i baronen och ryckte honom tillbaka, hvarvid denne som såg silt rof undgå sig, utbrast i en till raseri grän sande vrede... Hur understår ni er, herre, att blanda eri saker, som bj angå er? Vet ni inte hvem jag är? Jo, jag ser att ni är en menniska, som åtminstont icke i detta ögonblick har sitt förnuft i behåll. Vet n