Aftonbladet – 28 januari 1849, sida 1

I — — vv SEESSEPERESTIIRESTEIESS mycket än Elisabeth, dag från dag. längtade att få farx till Finsta, vågade hon dock ej en begäran ditåt, och det, ehuru friherrinnan kring hela trakten var utskriken såsom högst svag för sin fosterdotter. . : : Ungefär en vecka efter Bernhards bortresa sutto de båda damerna tillsammans. Friherrinnan läste, Elisabeth sydde, då kammarjungfrun kom in och hviskade några ord med friherrinnan, som svarade... Det är bral Låt honom komma in när jag ringer!,.. Nu, fortfor hon, vänd till Elisabeth, tycker jag ingen kan klandra mig för, att jag för dig med mig till hofvet. Hittills har det ihållande regnet hindrat mig, men det blir inte bättre; och alltså fara vi i morgon. Jivad säger du derom?n . Att jag är föllkomligt nöjd med hvad min nådiga tant villl... nÅha! är fröken det? . Ja, ja! Alla, som höra till hofvet, äro nu vid Finsta... hertigen af Holstein till exempel och hans... kors, så du rodnar, flicka! man skulle kunna tro dig vara kär i hertigen ... Hon såg småskrattande på den blygsamt förlägna Elisabeth, hvars kinder blossat upp i full brand. . Klockan klingade och en skräddare inträdde. Här, hennes höga nåd, är den beställda klädningen. Det är bra, min kära mästarei : Friherrinnan gjorde on vink, hvars betydelse skräddaren genast insåg. Med sin korg på armen begaf hanusig under djupa bugningar till Elisabeth, och i det ban tpptog den omtalda klädningen, upprepade han ideligen; Det är ett okristl? rart nöje att göra klär åt en så vacker och fin fröken.n s Korsa mej, så vacker den klädningen var! utropade kammarjungfrun. Herre Gud så söt fröken skall bli i den! Jag har aldrig sett så lysande himmelsblått triumfant och så granna blonder. Kors, det är som man såg himmelen sjelfi Elisabeth, som ännu var oviss om en så praktfull klädning kunde vara Hennes, såg ömsom på tanten, skräddaren och den vältaliga pigan. . När du skall fara till hofs, min lilla Elisabeth!y yttrade friherrinnan, ,så förstår du väl, att du ej kan fara hvardagsklädd. Jag ville derföre öfverraska dig litet... klädningen är din.n Hvar finns eller fånns den sexton års flicka, som ej blir eller blef förtjust vid anblicken af en drägt, så elesant, och på nyaste modet? En af vår tids sköna skulle