DE SAMMANSVURNE, ELLER MORD ocåa KRÖNING. ; ROMAN AF CARL VON ZEIPEL. Hör du, bror Knogel sade Florin, prostens adjunk! jag håller Elsa så kör, som min ögonsten, men bur i her frans namn kan jag, såsom ärbar och kysk brud, hemför en flicka, som de så här fara fram med? Om jag änd kunde gå hädan!... men här skall jag vandra, som ja vore förtrollad. Visst hade jag också ... svarade Knoge... ett god öga nog till Stina... Men si, jag tar min Maths ur åsko len, jag... hon skall få gantas med knektarne så mycke hon villl , Om ändå: prinsen vore hår, så finge åtminstone d andra hålla sig i styr! Visserligen sved det i mitt hjerta då äfven han famntog. och kysste henne, men han är lik väl prins och gifter karl... O vel Såg du hur den de karnaljen vid fönstret kysste henne på halsen? Gud hjelp mig! Hvart skall det båra på med min så däjeliga oc dygdiga Elsa... Tårarne stego honom i ögonen... Florin! din sorg går mig mera till hjertat än min egen och jag undrar ej derpå. HKlsa är så oändeligen vacker, Nej, bror Drissel! ljöd prostens. röst ur löfsalen, de: är ej rätt af oss, fäder, att sitta här och föra fåfäng kla gan. Vi måste gå in. Måhända skall vår närvaro någo så när stäfja deras tilltagsenhet! I dörrn mötte dem tonerna af en försmäktande vals Den dansades ej då som nu. Nej, knä mot knä, omslute af hvårandras armar, vände sig paret i oupphörligt smi cirklar... Med de flickor som ej behagade ungherrarne, förför de högst vårdslöst... med dem, som föllo i smaken högst ... tvetydigt. Den, som ingen dam hade, rökte to bak, spelade kort eller bräde, oeh alla läto ölstånkan frisk gå laget omkring... Gubbarne skakade på hufvudet, och sjelfva prestfrun som annars tyckte om att traktera, började se fundersam ut Bernhard deltog ej i det allmänna sjelfsvåldet. Hai hade kommit hit endast för att genom prestfruntmimern: RR ) Se A. B. M 1—6, 8—15. 15—17 20—921 och 229.