Aftonbladet – 27 januari 1849, sida 2

undergå hans fäderneslands, Finlands, olyckliga öde. Horn, som äfven var finne, instämde deri. Conrad Ribbing menade, att det hade sig ej så lätt med förräderiet i Sverge, som i Finland... Det är sannt! sade Dittmar, men äfven här sucka ännu offer alltsedan fadrens tyranniska regering. Jag har vida rest, mycket sett och erfarit, och vågar påstå, att hade Carl XI ej rent af utplundrat liffländska adeln, och, för att nyttja Öxenstjernas ord, gjort alla lika fyra svinfötter,, så skulle den med lif och blod försvarat sig och blifvit Sverge trogen., Herr geheimerådet har rätt! inföll Horn, som fruktade en strid, å la Brutus och Cassius, emellan Gyllencreutz eller Lejonmark och Dittmar. Dock nödgas vi väl erkänna, att Ilastfer gick öfver sina instruktioner., Se der enväldets följder! skrek Gyllenereutz; kan en embetsman våga dylikt under annan än en envildsregering? Men, nog om förflutna olyckor!... Ar det sant, att det omtalta nödmyntet skall införas ? ,Ja vAtt han tagit baron Görtz i sin tjenst? Jaln GyNencereutz bleknade. ;Ser då kungen ej att denne äfventyrare, köpt af han: fiender, ovilkorligt bereder hans fall. ;Tvärtomp,, inföll Conrad Ribbing häftigt. Tvärtom härigenom får han millioner. Mina herrar! sade Dittmar; det vore väl om end. olyckan bestod i nödmyntet, men en så kallad tvunge kredit kommer snart nog att taga sin början. Baro1 Görtz har uträknat landets hela förmögenhet i kapitale och exportabla varor, hvarpå, sedan importen blifvit af dragen, statsobligationer kunna utfärdas. Gyllenereutz for med handen öfver pannan. Detta felades ännu! utbrast han. Vi blifva ju värr lutplundrade än polackarne, och det för en utlänning skull? Hvad bryr Görtz sig om Sverges ruin, blott han galna planer lyckas? ... Och ännu finnas likväl de, sor klandra mig för mitt hat till enväldet! Redan på åttitale anade det mig att så skulle gå... Och då detta har skel på det färska trädet, hvad skall då ske på det torra?