Aftonbladet – 26 januari 1849, sida 2

VV Rn ty han behöfde ju blott vilja. Som det nu är, har jag verkligen lifvet till låns. Han gick tillbaka till prinsen, som i detsamma lem-: nade salongen. ,Jag tror hans ord, yttrade Bernard efter ett litet! uppehåll, han ser icke rädd ut. Och är det inte heller,, svarade kamraten. Du har nog hört att Carl XI var en barsker herre. Nå väll! Gyllenereutz vågade frimodigt sätta sig emot enväldets införande. Han ingaf ett memorial, hvari han yttrade valt det vore farligt för framtiden, emedan icke hvar och en konung skulle äga lika skicklighet med hans nu regerande majestät. Man måste belänka att det kunde komma en konung, som blottställde riket för krig och vidlyftigheter, celler, som förstörde dess medel genom operor och baletter.) Geheimerådet som nyss blifvit underrättad om Bernhards återkomst, infann sig, och samtalet afbröts. Hvar är Iwo?, frågade Bernhard, efter förutgången helsning. Den! genmälte geheimerådet. Han grundar med hela sin ålders ifver på sin maskeraddrägt ! Oaktadt svaret utsades med glad ton, förekom det dock Bernhard, såtom ett visst bryderi legatpå dess botten. Samma dag, som han lemnade Finsta, afslöjade för Regina hemligheten af hennes brinnande lidelse. Hon hade inbillat sig, att aldrig kunna hysa någon annan kärlek, eller att ens någon kärlek fanns, än den ljumma känsla, hon trodde sig ega för prins Fredrik. Hela hennes ögonmärke hade varit att kufva honom under allmakten af sina behag, och nu... kände hon sig sjelf kufvad, kände att hela hennes lycka berodde på en annans I genkärlek ... och denne andre tillbad en annan! Som kärleken alltid antar dens skaplynne, hvilken hyser honom, så blef han hos den sjelfviska Regina en förtärande brand, och utvecklade hastigt allt det öfriga, ännu slumrande ogräset i hennes bjerta. Prinsen hade låtit undfalla sig några ord om framtida förhoppningar, och de hade funnit villigt genljud i hennes själ. ) Se Biografiskt Lexikon, namnet Gyllencreutz.