Aftonbladet – 25 januari 1849, sida 2

——————————ktiko ANA en stor pultron i kärlek. Utan fruktan hade Bernhard trädt ryssar under ögonen, och om än hans klinga ej flög emot tjugu, så hade han likvisst mött dem utan -allsköns hjertklappning. På afstånd hade han äfven nu känt sig ganska modig, men... ju närmare han kom Elisabeth, desto djupare sjönk modet och han önskade sig långt, långt bort. I tantens, i sin fosterfars, i sina egna ögon var han så godt som förlofvad, men... var han ock säker om älskarinnans hjerta. ..? Men, min Gud!... tänkte friherrinnan, som från ett fönster åskådade denna lilla scen... huru länge skall det der herrskapet stå der och se på hvarann?... I bjertats affärer måtte vår tappre ryttmästare, så otroligt det ock kan tyckas, vara nyläring. Märkvärdigt nog! Fruntimmerna finna sig alltid först... Elisabeth har börjat samtalet... Nu se de hitopp... ; cNej, mitt berrskap! mumlade hon nu för sig sjelf. Tant sofver inte! Jag slår vad att de unga, utan att tänka derpå, trott sig böra passa på min middagssömn?. .! Hon suckade... Den ungdomen. ..! fortfor han. Den ungdomen .-.-! Jag skulle bi ond, om jag ej sjelf varit ung. Huru myc: ket lyckligare är inte Elisabetb, än jag den tiden varl... Hvad!... de behaga inte stiga opp?... I stället taga de vägen åt sjön?... Besynnerligt, att der en bosk finnes vid stranden af någon sjö, utväljer kärleken den merendels alltid till det tempel der han utvexlar sina första bekännelser hjertan emellan. Lyckligtvis är han nu förj tillfället intet kontraband! Lycka till då, mitt herrskap!... men se! nu döljer häcken dem... Nå, nå, så utan straff får ert maskopi, huru oskyldigt det än må vara, icke allöpa... Jag skall gå efter demi, s Hennes beslut sattes straxt i verkställighet. Hon kastade kappa och en dubbel florshufva öfver sig och tog en liten omväg för att möta dem. (Forts.)