Aftonbladet – 25 januari 1849, sida 1

DE SAMMANSVURNE, ELLER MORD oc KRÖNING.?) ROMAN AF CARL VON ZEIPEL TRETTIOTREDJE KAPITLET. Ingen fann det underligt, att Dittmar, med en bok i hand, företog dagliga vandringar åt alla håll i trakten, ty han ansågs icke allenast för, utan var verkligen en lärd man. Och detta sitt anseende, liksom alla sina egenskaper, tog han ständigt i anspråk för sina planers utförande och till täckmantel öfver sina ränker. Topografien utgjorde för det närvarande hans hufvudstudium. På alla ställen, der han vistades, fann man honom åtföljd af en Person, som på hans stundom vidsträckta vandringar bar bylten af böcker efter. honom, hvaribland vanligast Dahlbergs Svecia Antiqua et Hodierna. Finsta syntes honom särdeles värdt hans uppmärksamhet, såsom den gård, på hvilken den hel. Birgitta blifvit född. De der befintliga grottorna måste han naturligtvis undersöka och äafrita, helst han dermed icke allenast tillfredsställde sin ifver för vetenskapen, utan äfven i dem kunde finna platser, tjenliga för befrämjandet af sina politiska ändamål. Vi hafva sett huru han allestädes beredde sig tillfällen att obe märkt, lik en trollkarl, i olika skepnader komma och gå finnas och försvinna. Det var således ett ganska listigt mfall af Emerentha att förmå prinsessan till att qvarhålls honom vid Finsta, under det hon gjorde resan till Stock holm. Detta försatte honom också i en förligenhet, w hvilken endast en man med hans förutseende och uppfinNingsrika hufvud kunde vara i stånd att reda sig. SS nn ) Se A. B. J4 1—6, 8—15, 15-—17..