Aftonbladet – 24 januari 1849, sida 4

(Insändt och betalt.) VAPENHVYILAN. Knuten löstes dock — men ej med svärdet, nej — med Oscars kungaord; så behöll ett kungaord det värdet, som det haft i trofast Nord. I Europas kabinetter gäller Wasakungens röst ännu; iSoch det Utslag, som den Wise fäller blir till slut det rätta ju? Mellan härar. som i striden blöda utan gagn, och småningom skulle ej sig sjelfva blott föröda, men det land, de kämpa om; Mellan dem, lik Nordens Baldur, ilar Oscar, fridens bundsförvandt och förrn vapnen hvila, Han ej hvila, verksam för allt godt och sannt. Det är kärlek, som ej vill förspilla fäfängt tappra söners blod; det är vishet ju, som ej vill gilla. tidens blinda öfvermod; Det rättvisa är, som vill afvända herrskelystnadens förtryck ; och ej tål dess tyska. öfverspända stolta anspråksfulta nyck. Låt oss hoppas, låt oss bedja, Bröder! att ett fridens palmträd må uppå gränsen mellan Norr och Söder grönskande i sekler stå. När med våren, Mars! Du återvänder, kom ej då som krigets Gud, ej med svärd i blodbestänkta händer, ej med krigsbasunens ljud; Nej — cen fridens Gud, o Mars! du komme till oss med en fredsäll vår! öfverallt dess gyllne frukter blomme i den flydda vintrens spår! Carl Ch. Eberstein.