Aftonbladet – 22 januari 1849, sida 2

starkt på provinsernas administrativa emancipation. Man yrkar att prefekterna skola väljas af generalkonseljerna. Dehats berättar, att franska sändebuden i St Petersburg gen. Leflo, och i Berlin hr Emanuel Arago, begärt entledigande. Guizot, hvars brochyr öfver demokratien nu hade blifvit kringsänd till alla tidningarne, lärer först i början af Mars komma till Paris. Moniteuren kungör en depeche från generalguvernören Charon i Algier, af den 20 December, som vederlägger ryktet att smittosamma sjukdomar äro gängse inom dervarande åkerbrukskolonier. Enkestorhertiginnan af Baden, Stephanie, hade ankommit till Elysee National. General Dufour, som anförde schweiziska förbundshären mot Sonderbundets trupper och som varit Louis Bonapartes lärare, hade äfven anländt till Paris. Nationalförsamlingen har ogillat Lucien Bonapartes (tredje sonen af Lucien och broder till Canino) val till representant, i anledning af flere formella felaktigheter dervid. Representanten Bouvet har den 9 dennes ingifvit ett förslag med syftning att genom franska republiken bemedla en evig fred medelst en allmän afväpning. Detta menniskovänliga förslag torde förtjena anföras i sin helhet. Förslaget lyder så: Enär krig, folken emellan, strider emot religionen, menskligheten. och allmänna välfärden, dekreterar nationalförsamlingen: Art. 1. Franska republiken föreslår för regeringarne och de representativa församlingarne i Europas, Amerikas och andra civiliserade länders stater, att med sina ombud samlas till en kongress, som skall hafva till ändamål en proportionell afväpning makterna emellan, till afskaffande af krig, samt i stället för detta barbariska bruk, inrättande af ett slags öfverdomstol (för nationaltvisters slitande), hvars befallning nämnde kongress omedelbart skall företaga sig till utförande. Art. 2. Den allmänna kongressen skall öppnas den 1 Maj 1849 i Constantinopel. Art. 3. Republikens president får uppdrag att delgifva detta förslag åt regeringarne och de repres. församlingarne i alla erkända stater och att genom alla medel, som ligga i dess makt, skaffa bifall dertill. STORBRITANNIEN. Läsaren känner redan af föregående framställningar de i England inrättade föreningar till åstadkommande af en finansreform, för hvilka den kraftfulle och ihärdige Cobden satt sig i spetsen: samt hans projekt att reducera armåen och flottan till samma punkt, hvarpå de befunno sig 1833, hvarpå en besparing af 10 millioner , eller 120 millioner riksdaler svenskt banko årligen skulle vinnas. Agitationen för detta ändamål är grundad på den tankan, hvars riktighet man icke kan bestrida, att alla kostnader, som icke äro absolut nödvändiga för landets säkerhet eller för allmänna välståndet, böra utstrykas från budgeten; att de skattdragande öfver hufvud alltid -med bättre profit använda de penningar, som man lemnar i deras fickor, än regeringen det, som folket sammanskjuter för dess räkning; och att hvarje förminskning 1 beskattningen i allmänhet betyder detsamma, som en tillökning i nationalvälståndet. Också torde Englands aristokratiska institutioner genom hr Cobdens hudget vara hotade af ett vida allvarsammare anfall, än de hade att befara af kartismen; ty den förra kan icke motas med poliskonstablarnes battonger eller med bajonetter. Också har redan hr Mac Gregor, parlamentsledamot för Glasgow och understatssekreterare, samt förut känd såsom den egentlige upphofsmannen till och utarbetare al sir Robert Peels tulltariff, uppgjort en plan, hvarigenom statsutgifterna skola minskas med 5 millioner 300,000 . Denna plan går ut på att nedsätta anslagen för armeen och flottan på en gång med 4,2530,000 , och att inskränka alla de öfriga statsutgifterna till något öfver 10 millioner; undantagande räntorna på statsskulden, hvilka ensamt utgöra 28 millioner. Om detta lyckas och går igenom i parlamentet, så ämnar hr Mac Gregor på en gång stryka ut alla tullafgifter på varuimporten, med undantag af socker, 1, vin, spirituosa, kryddor, frukter, sidenvaror och några lyxmanufakturer af andra slag. Accisen skulle undergå samma reform. De återstående inkomsterna skulle då utgöra 41 millioner, och de 11 millioner, som brista, erhållas genom en förhöjning af inkomst-taxan från tre till fem procent. TYSKLAND. I Preussen upptages allmänna uppmärksamheten af flera vigtiga angelägenheter. De förestående valen, preussiska konungens utväljande till Tysklands öfverhufvud och förföljelserna mot det liberala partiets utmärktaste män äro alla ämnen, som äro egnade att hålla sinnena i spänning. Alla partier äro lika verksamma i Berlin. Nästan i hvarje distrikt har man en valkommitte, och i minga två af motsatta syften. Högerns anhängare hafva sin centralpunkt uti en kommilte, bildad af föreningen för konung a a SE a FP Vr FE