Aftonbladet – 20 januari 1849, sida 2

— Här afbröts drottningen af sin hosta... en kammarfru skyndade fram med bröstsaft, en annan med bröstkarameller. Ulrika var mållös af harm. Hvad som i en annan farmors mun varit ett oskyldigt, blef i Hedvig Eleonoras et! bittert skämt. Enda sättet att få slut derpå, var att e låtsa förstå henne: det visste prinsessan. Gud välsigne hennes hosta!... tänkte den förolämpade ... hon ger mig åtminstone tid att sansa mig Jan . .. svarade hon, till utseendet obekymrad. .-. jag saknar verkeligen min gemål, och ingen bör bättre, är min nådigaste farmor, förstå en sådan saknad, eftersom ers majestät nästan alltid måste umbära högstsalig han: majestäts, min herr farfars närvaro. I det fallet var mir mor lyckligare.n Drottningens damer blefvo i hög grad bestörta... Si hade prinsessan aldrig förr svarat. Åh ja! det kan så tyckas... inföll drottningen, mer jag var säker att ej liknöjdhet eller kullsinnighet skild honom ifrån mig ... Jag ... fortfor prinsessan... har ingen anledning ati tro, det liknöjdhet för mig aflägsnat min gemål, utan om sorger om Sveriges väll! Tyst, ers höghet! låtom oss ej fördjupa oss lika myc ket inom politikens, som inom den husliga sällhetens om råde. Jag, ehuru regentinna under tvänne konungars min derårighet, och som ägde verklig kunglig makt och myn dighet, erkänner min underlägsenhet. Vårt samtal hal tagit en för besynnerlig vändning. Jag tillät mig endas den djerfheten att hitkalla ers höghet, eftersom min hels: ej tillåter mig lemna mina rum, för att uppfylla etiketten fordringar och önska ers höghet en lycklg resa. Och jag enligt... samma etiketts fordringar... äm nade hon säga, men sansade sig, neg djupt och kysst drottningens hand... Jag får tacka ers majestät, och ön ska att vid min återkomst se ers majestät hafva lemna sitt sjukläger. Tillåter ers majestät mig alt framföra hels. ningar till deras durehlauchter?... Den gamla drottningen skiftade färg... Jal, svarade hon något vresigt, och prinsessan lemnad rummet.