UITURKLOLGCIL Ue De Yeg IUIIMULI Lal BAR, MAIA tion m. m. DE TYSKA OCH SVENSKA FRIHETERNA Under denna titel förekommer i Götheborg Handelstidning en artikel, hvaraf följande ut drag synes förtjent att reproduceras: En jemförelse emellan de rättigheter, som ut ifrågavarande Jag tillförsäkras tyska folket, och dem som det svenska i allmänhet ännu eger, kan e vara likgiltigg för enhvar, som med deltagand följer vårt eget samhällsskicks långsamma och oviss utveckling och skådar andra länders framsteg. Y vilja derföre företaga en sådan, så kort och sam manträngd som möjligt. I första artikeln medgifves hvarje tysk man ickt blott att uppehålla sig och bo hvar som helst inon riket, utan äfven att få bedrifva hvad slags närings fång som helst, samt förvärfva borgarrätt inom kom: munen. Det är först nyligen, som den svenske man: nen i detta afseende kan sägas hafva erhållit denn: rätt, och ännu i denna stund ser man den fattige till följd af obestämda föreskrifter, ofta förnekas den: samma. I andra artikeln upphäfves all ståndsskillnaa inför lagen. Adeln, såsom stånd, upphäfves. All stånds-företräden afskaffas. Alla tyskar äro inför lagen lika. Hvem inser ej i hvilken ställning vi uti detta afseende befinna oss? Hvem har ej dagligen tillfälle att skåda de orättvisor och förnärmelser, som den hos oss ännu existerande ståndsskillnaden medför, fastän det visserligen heter, att den icke i statslifvet borde finnas? Hvem kan väl för sig dölja, att adelns bibehållande såsom stånd och den adliga sjelfskrifna representationsrätten varit en af de väsendtligastc orsakerna att de principer af rättvisa och samhällighet, hvilka 1809 års revolution sökte göra gällande, aldrig kunnat konseqvent fullföljas? Hvem vet ej att ännu i dag finnas vissa fora privilegiata, och att, äfven der sådana icke ifrågakomma, rättvisan -beklagligen allt för ofta skipas mer med afseende på personen än saken? I detta fall kan vår polismakt till och med ofta sägas öppet håna både lag och billighet. Vidare upphäfvas i denna andra artikel alla titJar utan embete. Ingen får mottaga ordnar af utländsk makt. Hvilken ytterlig fåfänga underhålles Ueremot icke hos oss, genom ett motsatt bruk? FöTeckomma, såväl i det offentliga som det enskilda lifvet, ej ständiga bevis på de missförhållanden, dc oädla känslor och ofta olyckor, som denna fåfänga alstrar! Och hafva ej alla försök att förmå regeringen till en nyttig förändring i den delen, celler at genom beskattning, o. s.v. afsvala utmärkelse-begäret, misslyckats? I tredje artikeln af samma lag lemnas garantier för den personliga friheten, för hvilken våra lagar ännu i dag icke visa den ringaste uppmärksamhet. Så 1. ex. äro föreskrifterna för häktning ganska bestämda, och kan den blott ske (utan då brottslingen gripes på bar gerning) efter domstols skriftliga befallning. Ingen arresterad får under längre tid än ett dygn undandragas sin lagliga domstol. Polisen måste antingen följande dag frigifva eller till domstol öfverlemna den häktade. Undersökom deremot, huru hos oss ännu tillgår! Kastom en blick in i våra fängelser, och skådom huru för de obetydligaste förseelser, ofta blott mot vissa s, k. ordningsstadganden, en mängd varelser finnas inneslutne, lemnade till pris åt oseder, elände och förtviflan öfver sina familjers öde och egen framtid, och det under veckor och månader, ja åratal — utan att kunna erhålla hvarken rättvisa eller deltagande. Trädom in i våra polisrätter och polishäkten! Ofta äro de uppfyllde af personer, som derföre, att ett eller annat obetydligt hinder uppstått vid vittnesförhören, eller stundom åklagarens bortovaro, eller derföre, att notarien ej hinner eller vårdar sig att utskrifva protokollet, mäste i lång tid vandra mellan häktena och poliskammaren, samt dväljas i det, ofta själoch kroppförstörande fängelset. Förgäfves bedja anhöriga och vänner att få ansvara för inställelsen af den oskyldige, eller för en obetydlig sak anklagade. Årrestanten är anklagad i brottmål, lyder det vägrande svaret, — Den tyska lagen stadgar tydligt, att blott för svårt brott borgen må vägras. Vår lag, otydlig det är sannt, men tolkad af våra vanliga domare, lemnar deremot den saken tll godtycket. Och sedan den oskyldige lidit — eller den föga brottslige straffats svärare, än han bordt — hvad gör den svenska lagen för honom? Den lemnar honom, att såsom en nåd få söka sig rättighet att — åtala embetsmannen, eller domaren — och om poliseller exekutionsbetjenten, ådömd ersättning, gör cession, uteblifver all ersättning för den armes orättvisa lidande. Den tyska lagen deremot tillförsäktar honom slutligen om statens ersättnings-skyldighet. Man må nu anse dödsstraffets nödvändighet ännu påkallad i vissa fall; men ett stort steg är den tyska lagens bud, att det blott må ådömas i de fall, då brottet lyder under krigsdomstol, Ännu fattas dock i den det ädlaste draget — vi mena dess afskaffande för politiska förbrytelser. Men man får ej undra om, under-de orediga samhällsförhållanden, i hvilka Tyskland ännu befinner sig, icke allt kunnat i detta fall blifva så, som det borde; Det är i alla afseenden bättre, att för de inbördes striderna hålla sig till de enskilde, som. stå fram för: folkets sak, än att försätta hela stora städer och samhällen utom lagen, och med mord och brand härja och straffa skyldige och oskyldige, för att försvara den så kallade lagliga ordningen, hvilken ofta och flerestädes blott. är uttrycket af våldets och listens godtycke. Hemmet är fridlyst., — Sättet för husvisitation noga bestämdt. Jemförom dermed våra stadganden, och den, som sett engelsmannens stolta blick, då han säger: mitt hus är min borg,; den, som hört den frie amerikanen beskrifva sin trefnad i den från allt godtyckligt våld beskyddande hyddan — den kan ej annat än afundas tyska nationen, att se sig genom sina lagstiftare lofvad samma fördel, då vi ännu i Sverige icke kunnat åter tillkämpa oss våra förfäders, ge nom konungagodtycket, så snöpligt förlorade säkerbet i denna del — — OS So Tilacå är i fråga OM SamMYetsoch religionsfrihe