Aftonbladet – 19 januari 1849, sida 2

oa RE EE ag ar a nn nr RR rr re ERK stor punkt, som berördes af spetsen på en turkisk sabel, hvars klinga bar, i guld ciselerad, inskriften: Pro Rege et grege. Vid foten låg Fortuna, med ena armen omfattande pelaren, och med ett stift i andra handen skref hon på den: In eternum commovebitur. Den tredje pelaren bar på sin spets tvänne i hvarandra lagda händer, till hvilka en tredje från himmelen sträckte sig neder med ett insegel, hvarpå stod: Nunc et in perpetuum. Mellandelen bestod af en pelikan, som med näbb och klor uppref sitt eget bröst och sjelfva såret utgjordes af bokstäfverna till ordet: Ultro. Foten bestod af ett friskt gående urverk, som bevakades af ett lejon, och öfver urverket lästes: Perpetuum mobile. Öfver den port, der konungen skulle ingå, syntes i gyllne inskrift: Salue Rex Decus Patrie. Och der han skulle utgå: Quod Feliz Faustumque sit. — Midt öfver sjelfva äreporten sväfvade i luften en öfver måttan präktig triumfvagn, dragen af bevingade hästar, och kring vagnen: Redio plenior. — Man steg till häst klockan 10 f.m. den 2 Oktober i Demotika och ankom till Demurtasch kl. 4 e. m., der konungens första conack, eller nattläger, var beredt i ett dyrbart tält. Tidigt följande morgonen fortsatte H. M. sin marsch, som följande dagarne riktades mot Rusgick. Man reste föga. öfver fyra mil om dagen, dels emedan turkarne sjelfva äro mycket flegmatiska, dels emedan de med denna långsamhet föreställde sig att de visade tillbörlig aktning för konungen. Vanligast tog man nattläger nära några byar, nästan alltid för små att herbergera så mycket folk. En chuaous och en H. M:ts qvartermästare, jemte en tolk, reste förut att bestyra om mat och rum för folk och foder för hästar; allt detta på storherrns bekostnad och i god ordning. Men konungen, som började tröttna vid denna turkarnes ledsamma maklighet, och ville något litet rubba den, lät den 6 Oktober blåsa till häst kl. I om morgonen. Capidschi Pasckii, alla chiaous och öfrige turkar, uppväckte af bullret och mycket förvånade att konungen ville resa på så otjenlig timma, vågade likväl icke motsäga; alla .sutto -upp till häst i en af de mörkaste nätter, då man nödgades upptända bloss, för att finna rätta vägen bland flera, af berg och skogar danade pass, hvaraf Bulgarien är uppfylldt. På detta nog