Aftonbladet – 19 januari 1849, sida 2

Sedan regeringen, i sammanhang med gjord ramställning till rikets sednast församlade ständer om uteslutande vid tulltaxan af varornes tullvärden, yttrat den åsigt, att hvad mgick beräknandet af åtskilliga i visst förvållande till nämnde värden nu utgående afsifter, såsom nederlagsrekognition och den packhushyra, hvilken för vissa fall är bestämd, ifvensom för utrönande af de tullvärden, hvarpå tillämpningen af flera gilna föreskrifter och stadgade straffbestämmelser beror, hinder icke syntes böra. möta att varuvärdena, der de ligga till grund för bestämmandet af ansvarspåföljderne i stället utrönas genom behörig inför domstol skeende värdering, eller att i öfriga fall, t. ex. vid beräknandet af rekognitionsafgiften för nederlagsvaror eller i fråga så väl om hyra vid försummadt uttasande af gods från packhuset, som om bötesansvar för uraktlåten återutförsel eller angifning af varor inom stadgad tid, beloppen kunde bestämmas efter en de sista fem årers medelintrad motsvarande procent å den inkommande tull, som å varorna belöper; så hafva rikets ständer uti deras skrifvelse angående tullbevillningen af den 3 sistl. Okt. underdånigst anmält, det de godkänt berörde föränIringar såsom fullt ändamålsenliga för det fall att tullvärden komme att ur taxan uteslutas; och har regeringen, då densamma funnit dylika värden icke böra i den nyligen utfärdade tulltaxan inflyta, anbefallt generaltullstyrelsen, att afgifva förslag till de bestämmelser i ofvanomförmälda hänseenden, som i följd af berörde förändring blifva af nöden. Derjemte och då, med hänsigt till vidtagne förändringar i afseende på tulltaxan, jemte flere inträffade förhållanden, åtskilliga härefter lämpade rättelser uti den år 1827 utfärdade tara-tariff synts vara af behofvet påkallade, har tullstyrelsen jemväl blifvit förständigad att dertill uppgöra förslag, som bör regerinsen underställas. — I sammanhang med tullvärdenas försvins nande ur tulltaxan, hafva Ständerna vidare förklarat sig anse det af Regeringen godkända förändrade sätt för beräkningen af den hvarje stapelstad under namn af tolag för inoch utgående varor tillkommande afgift, nemligen efter den hvarje vara åsatta tull, i stället för tullvärdet, hvarigenom någon rubbning icke kunde befaras i den inkomst, städerne af denna afgift haft att påräkna, böra medverka till det irdamål, handelns underlättande och öfriga inhemska näringarnes skydd, som vid tullafgifternes bestämmande blifvit afsedt, samt alltså bifallit, att ifrågavarande stapelstäderne tillkommande tolag må beräknas till viss procent af tullbeloppen, i stället för tullvärdena i de varor, som i hvarje stad ineller utföras; att denna procent bestämmes efter medeltalet af hvarje stads tolagsinkomster under de sista fem åren i förhållande till tullafgifterne, med det vilkor likväl, att någon minskning i tolagsinkomsterne icke genom tullafgifternes framtida nedsättning ståderne tillskyndas; hvarjemte Rikets Ständer, som inhemtat, det fråga blifvit hos Regeringen väckt derom, att de s. k. föringsmedlen, i stället att omedelbart tillgodokomma skeppsbesättningarne, miålte lefvereras till en för hela riket gemensam pensionsinrättning för svenska sjöfolket, lemmat silt begifvande till ett dylikt användande af föringsmedlen, äfvensom bifallit att, Så snart en