Aftonbladet – 19 januari 1849, sida 1

biträde till att undvika en resa, som på intet sätt behagade hvarken honom eller drottningen. Emedlertid aflägsnade sig Bernhard. Han älskade uppriktigt den unga hertigen, och var allvarsamt bedröfvad öfver det inbördes hat, som mer och mer rotfästade sig emellan de höga anförvandterna, och som han nyss sagt kunde blifva af oberäkneliga följder, framför allt i händelse af konungens död. Alla Bernhards umgängesvänner ansågo den såsom gifven, och det var således icke underligt att denna förutsättning småningom äfven fick insteg hos honom. Vid hören hade det alärig fallit någon in. Han ville skingra dessa sorgliga tankar, och gick ut. På Riddarhustorget såg han upp till friherrinnans våning... Han suckade. Det fanns ingen Elisabeth der. De fönster, i hvilka han nästan dagligen förr var van att se henne, nekade med nedsläppta gardiner sjelfva dagens strålar att blicka in. Försänkt på en gång i ljufva minnen och bitter saknad, märkte han ej förr att en person nalkades honom, än dess välkända röst ropade hans namn. Han spratt till... Hvad ser jag? Prosten Brenner!, skrek han helt högt och kastade sig i den nykomnes armar. Ni här? Ja, min unge vän! Jag kom i går, och ämnade mig just nu till er. Men kom, här väcka vi bara uppseende. Det var verkeligen så. Flera förbigående personer, som hört Bernhards fröjderop, stadnade och betraktade dem. Då, som nu, voro källare ypperliga tillflyktsorter för gamla vänner, hvilka vid opåtänkt möte med hvarandra ville klinga en återseendets skål. Bernhard fattade Brenners arm, och den fredliga, fast något mörka Dufvan i Gråmunkegränd utbredde snart sina skyddande vingar öfver de begge fältkamraterna. De blefvo. välkomna gäster. Vid disken i det lilla yttre rummet satt en gammal vördig madam, enka efter källarmästaren Bellman, och till henne medförde Brenner bref och helsningar från hennes son med förra giftet, majoren vid fortifikationen Cornelius Loos, som vid Brenners afresa ännu ej lemnat Turkiet. Gumman passade dem sjelf opp, och då Bernhard till