Aftonbladet – 16 januari 1849, sida 2

REVY AF TIDNINGARNE. Det var att förutse, hvad som äfven inträffat, att Aftonbladets betraktelser med anledning af utgången på presidentvalet i Frankrike, skulle väcka ett visst larm i de konservativa lägren. Tiden har fått ett godt tillfälle att i enlighet med sin roll här ånyo himla sig öfver Altonbladet. Det bästa som dervid förekommer är följande, med anledning af den stora majoriteten som valde Louis Napoleon, gjorda citation från den smilrike men såsom allmänt är kändt, ansenligt aristokratiske Goethez Zuschlagen kann die Masse; Da ist sie respectabel. Urtheilen gelingt ihr miserabel. Aftonposten å sin sida är i mera bryderi. Han har fått uppmaningar att till. belysning upptaga Aftonbladets artikel; men sannerligen vi veta, heter det, huru det skall tillgå. Det finnes författarskap, som har en sådan ybrist på konsistens och skärpa, en sådan obestämdhet, eller om man så får säga, vissenhet, att det är nästan omöjligt att få tag deruti. Det slipper, undan fingrarna som en såpad trasa. Det har väl många ord att säga, men säger rätteligen ingenting, och en polemik ,deremot är ett lika fruktlöst som tråkigt företag. Härefter följer en lång deduktion som egentligen går ut på att visa att, Åftonposten just icke nekat någonting af hvad Aftonbladet sagt och att således ytterligare bevisa fruktlösheten. af en vederläggning, ehuru ett berömligt försök göres i det hänseendet. , Vi beklaga verkligen, att vi förorsakat ATftonposten ett så tråkigt och lönlöst besvär, men vilje tillika visa vår loyalitet med att söka förklara oss litet tydligare, eftersom Aftonposten, mot förmodan, hittills icke förstått oss, samt sålunda lemna ett tillfälle att få tag på Aftonbladets verkliga mening. Det bör här återkallas i minnet, att Aftonposten, när utgången af valet i Frankrike och den stora enhälligheten deraf blefvo kända, framhöll detta. såsom ett bevis på orimligheten af den allmänliga valrättens utöfning för tillsättandet af. statens öfverhufvud. Detta var hufvudsakliga syftningen, om också icke precisa ordalagen, A. P. yttrade åtminstone att folket hade stad-. nat med sitt val på en af de tommaste narrar. Aftonbladet åter fästade uppmärksamheten derpå, att en så stor enhällighet ej hade kunnat ega rum till förmån för en individ, som var föga känd, om icke några andra anledningar än hans personlighet hade funnits till ett sådant fenomen. Dessa sökte vi framlägga efter vårt sätt att se, och funno dem uti den under en lång tid fortlefvande och nu så på en gång uppenbarade kärleken till en stor mans minne, samt bedömde detta såsom ett drag af värma och pietet i den franska nationalkarakteren, hvil