Aftonbladet – 16 januari 1849, sida 2

förra intet, men... skall jag alltid kunna det?. Dessa betänkligheter, denna fråga hvälfde sig fram och åter i hans bröst, under det en mer än vanlig liknöjdhet hvilade på hans panna. Endast deraf kunde man sluta till hans oro... ty han var en af de få, som alltid förmå att beherrska sina ögon. Ingen kunde berömma sig af att i dem hafva läst hans tankar. De prinsen åtföljande officerarne voro vana vid, att på dylika tåg som detta åsidosätta all etikett. De föreslogo åtskilliga pantlekar, lockade dertill af det ljufva: Hvad skall den göra, som panten igenkänner ?) då, till deras stora förundran, prinsen bestämdt afslog det. Han var ej vid lynne att leka. Sedan han, enligt hans egna ord, för att ej mankere flickerne,, gjort några turer i salen, gick han att intaga sin plats vid Reginas sida. Så stor var den tiden vördnaden för adeln, att ingen enda af de närvarande fruntimren misstyckte prinsens förändrade uppförande... Regina var fröken, och dermed... allt väl. Efter en stund föregaf prinsen, att värmen inne föreföll honom för stark. Han tog Dittmars arm och de vandrade ut i den lilla täppan, som skulle föreställa trädgård. Är det ej svårare än så att slå blå dunster i menniskors ögon? ... tänkte den halfgäspande Regina. . Hvad, konst är det då att sty rå dem?..-. Sannerligen består den icke till det mesta i-den oaflåtliga uppmärksamhet som man måste hafva på sig sjelf. Re De, som ännu tvifla på den elektriska telegrafens förmåga, skola måhända känna sig öfvertygade genom följande underrättelse om de i Amerika upprättade telegrafliniers förvånande resultat : Presidenten Polks bådskap — 46 kolumner fin text i de största tidnirgar, och innefattande mer än 30,000 ord — har på mindre än 24 timmar öfverflyttats från Baltimore till Saint-Louis, utan att det ringaste interpunktionstecken dervid gått förloradt. Tvenne ingeniörer hafva varit tillräckliga för utförandet af detta ofantliga göromål, som icke från tisdagen till onsdagseftermiddagon varit afbrutet mer än under ett par timmar, då en häftig storm, på telegrafliniens vestra ända, hämmade ledtrådarnes verk!samhet. Hon kan bli mig nyttig ... hon kan bli mig Hon kan bli mig nyttig... hon kan bli mig farlig... Ännu står det i min makt att störta henne tillbaka i sitt H