Aftonbladet – 16 januari 1849, sida 1

manträngdes djuren, och ur stånd att undkomma, försökt de genombryta sina fienders leder. Men med halloh oct lösa skott drefvo jägarne dem tillbaka till en något öpper plats i skogen, der de med lätthet kunde fällas. Här tog jägeribetjeningens arbete slut — massackern var förbehållen prinsen och hans officerare: : . Dagen sjönk vid segerns jubeltoner. Badande i svett och nästan dignande af trötthet längtade man nu lika ifrigt efter ett godt qvarter, som man på morgonen längta! ut till mödan och nöjet. På förhand vederqvickte mar sig med vin, och prinsens ögon fingo ny glans vid tankar på den blomstrande Hebe, hvilken han, tyvärr, nu måstc sakna. i 4 Men — det stod skrifvet i ödets bok, att på denns dag skulle prinsens hjerta bestormas af kärleken. Jagten hade fört dem omkring en. mil nordyest ifrån Widbo prestgård, då skogen började glesna, och, utåt stranden af en stor och vacker sjö, de skönaste ängar och åkerfält vidtogo. Längst bort varsnade man en byggnad, nästan liknande ett slott. Ettstakett vidtog, som inhägnade en trädgård i gamla-franska smaken, med sina snörräta allder och i vidunderliga former klippta buskar. Prinsen, intagen af denna egendoms ståtliga utseende, frågade hvem den tillhörde. ; Märkvärdigt nog visste ingen af herrarne det, och betjeningen: hade man lemnat långt bakom sig... det föreföll alla som ett feerislott. Det måtte väl icke, såsom i sygan, bebos af en skön fången prinsessa; och bevakas af lejon och leoparder? sade prinsen skämtande. Ers durchlatcht! inföll en adjutant, hemligheten skall snart yppas: Här vidtager stora landsvägen, och den förer oss förbi allten, som leder till slottet. Man svängde opp på stora landsvägen. Vid grinden stodo tvenne lakejer i rikt livre. Hvad heterdetta slott och hvem rår om det ? frågade prinsen. ; na Wallaxsäby heter det och eges af enkefriherrinnan Posse, svarade den ena Jakejen, och den andra bönföll i egarinnans hamh, att hans höghet ej måtte lemna stället utan att först hos henne hafva tömt en pokal. Men, ers durchlaucht! hinna vi? Käre geheimeråd, hur lång tid skall erfordres dertill? Hästarne få pusta och vi tage seden vår skade igen. Prinsen, som såg tvenne fruntimmer lemna huset för att möta honom,. hoppade af; de öfriga följde hans exempel.