Aftonbladet – 15 januari 1849, sida 1

ÖSTERRIKES POLITIK. Förre riksminislern Anton von Sehmerling, som af österrikiska kejsaren blifvit utnämnd till Österrikes ombud hos tyska centralstyrelsen, samt liktidigt af det första valdistriktet i Wien blifvit vald till deputerad vid riksdagen i Kremsier, har den 27 December, inför en församling af sina valmän hållit ett tal som af de tyska bladen angifves äga stor politisk betydelse emedan man deruti vill se ett slags program öfver Österrikes blifvande politik, med afseende på den tyska frågan. Vi meddela af detta tal följande utdrag som icke saknar allmännare intresse. Sedan talaren tackat sina vaimän för det visade förtroendet och gjort ett slags redogörelse för sin politiska verksamhet i Frankfurt, öfvergick han till den speciella frågan rörande Österrikes förhållande inom europeiska statsförbundet. Stora svårigheter, yttrade talaren, synas möta omkonstrueringen afdet i fiera hänseenden så djupt skakade fäderneslandet. Sedan 9 månader tillbaka har jag funnit talrika anledningar till den bittraste smärta, i detta hänseende. Det har nästan synts som om den uråldrigt ärevördiga kejsarstaten skulle försvinna ur de europeiska stormakternas leder. Man har sett huru en förrädisk konung och ett upproriskt folk ha velat utvidga Italiens gränser ända till Bremen och Karst. Likaledes ordade man i Frankfurt om Galiziens uppgifvande samt om ett sjelfständigt Ungern. Jag kunde aldrig tro på realiserandet af dessa så kränkande opinioner. Man kallade mig en optimist, då jag invände att Osterrike redan mången gång tillförene gått segrande ur lika bekymmersamma svårigheter, samt att den hårdt bepröfvade staten äfven denna gången skulle framstå i sin gamla herrlighet. (Bravo!) Snart hade fosterlandsvännen anledning till stolt tilifredsställelse öfver de storartade hastiga och lysande segrar, som tillkämpades af Österrikes armåer i Italien. Den 6 Augusti, samma dag som de tyska trupperna, ehuru blott delvis, gåfvo sin hyllning åt riksföreståndaren, har gubben Radetzsky i Milano planterat den österrikiska fanan. Då den dyra fädernestaden, då Wien blifvit skådeplatsen för de bedröfligaste tilldragelser, var det mig dock en glad godtgörelse, att inom mindre än 14 dagar nya ansenliga härar uppstodo, och alt deras lika krigserfarna som hjeltemodiga general, furst Windisch-Gräts, vetat geEE Jar ae ke ngr lg RT ES ER TEE ;