Aftonbladet – 15 januari 1849, sida 1

DE SAMMANSVURNE, MORD och KRÖNING. ) ROMAN AF CARL VON ZEIPEL. —— TJUGUTREDJE KAPITLET. I leende blomsterdrömmar försvunno de första fjortor dagarne för Regina. Hon iordningställde sin hushållning och bestyrde om sin garderob med en så lätt ifver, son om det ej kostat minsta möda. Imediertid hade kamrern, som ännu ej trodde sig känna henne rätt väl, och fruktade att hon genom någon obetänksamhet skulle föråda sig, afrådt henne ifrån att tillsvidare söka nya bekantskaper, Likväl insåg han snart att han i den vägen ingenting behöfde frukta, ty hon spelade sin roll förträffligt, och att pratsjuka icke hörde till de fel, man möjligtvis för öfrigt kunde lägga henne till last. Nya fjorton dagar hade ilat sin kos, och hennes middagar, hennes qvällsmåltider smakade henne ej mer ... köttet var segt, soppan, antingen för mycket eller för litet salt. Hennes rum, hennes kläder voro ej tillräckligt dyrbara. Många, ja, ofantligt många fruntimmer ägde ju allt det der långt präktigare! Då började hon med allvar begrunda hvem hennes obekante älskare kunde vara. Hon ryste till ... det föll henne in, att det kunde vara procentaren sjelf... Snart insåg hon dock orimligheten af denna förmodan... Det föregifna arfvet? de rika presenterna? ... Nej, det var omöjligt! Dessutom är han ju utländning, hviskade hon för sig sjelf, jag måste ju tala fransyska med honom, så godt jag kan... Tack vare min far, som lärde mig det!y Om hon, likt Psyche, haft systrar, så hade hon nu inhemtat deras råd. Nu var hon öfverlemnad åt sina egna gissningar, och de irrade ej länge... Det är han!, utbrast hon: det måste vara han... det kan omöjligen vara någon annan! Men vissheten derom ... huru erhålla den?... Hon funderade hit och dit, och under dessa grubblerier kom hon att gå förbi sin toilettspegel. ... Tillfället var för lockande ... hon stadnade framför den. Sa A RR Mm FB An