Aftonbladet – 13 januari 1849, sida 3

afsöndringen m. m. förminskat sig, så förstärka vi verkningen af hankarne genom skarpa ibtifningar. På hvardera sidan af bröstet bortklippas håren i omfång af en tallrik, och på detta ställe inrifves en skarp salva, t. ex. en blandning af kräksalt, spanska flugor och cuphorbium, af hvardera ettqvintin, svinfett fyra lod, terpentinulja ett och ett halft lod, hvilka alla ingredienser noga sammanblandas till: en salva: Denna sats inrifves på båda sidor af bröstet. Derefter uppstår en betydlig svulst, hvilken: sedan betäcker sig med en skorpa, under hvilken vargöringen plägar inträda, men hvars läkning man öfverlåter åt naturen. Genom de nu föreskrifna medlen blir mjölkafsöndringen något ringare; äfven kan det hända att en lindrig feber infinner sig: Detta måste man uppmärksamma, så att man icke håller det för en verklig stegring af sjukdomen. Hafva dessa föreskrifter blifvit följda, så måste man stilla afväntaå 4 å ö dagar. Visar sig då ingen förändring i hostan och andedrägten, så försökas några andra medel. Så har man härvid sednast rekommenderat pottaska, emedan man anser den verka förmånligt på fördelningen ochuppsugningen af det i lungorna utsvettade trådämnet. Den gifves dagligen från ett till två lod med mjöl och vatten utrörd till mos, hvarmed fortsättes i 6 å 40 dagar. Äfven nedanstående medel är af god verkan: kräksalt ett lod, salmiak och svafvel, af hvardera fem lod, ålandsrot och enebär, af hvardera åtta lod, hvilket allt göres med. mjöl och vatten till ett mos och förbrukas inom 3, å 6 dagar. Professor Dieterichs rekommenderar dessutom en butelj tjärvatten, som gifves tvänne gånger dagligen. Inträder förslappning efter laxeringen, så sättes då och då ett klistir, bestående af ljumt vatten, hvari man upplöst såpa och salt; eller ock gifvas sex lod koksalt på fodret några gånger dagligen. — Då de invärtes medlen i allmänhet dock ej hafva någon -serdeles gynnande verkan, så vilja vi inskränka oss till de här anförda, så stort ock antalet af de beprisade läkemedlen än är. Af stor vigt är djurets diet och öfriga skötsel. Djuret bör hållas i en måttligt varm, frisk och dragfri lokal; träck och urin böra borttagas ur stallet för att luften icke skall verka retande på lungorna eller på något annat sätt skada; djuret bör dagligen frotteras öfver hela kroppen med halmviskor eller en borste, och omhöljas med ett täcke. Fodret måste vara af god beskaffenhet: om sommaren är grönt foder bäst passande, om vintern potates och rofvor såmt oförderfvad halm och hö. Är mån tvungen att gifva mindre godt hö, kan det förbättras med bestänkning af saltvatten. Drycken bör bestå af rent. friskt, dock aldrig kallt vatten; en tillsats af sSurdeg, koksalt eller svafvelsyra tills det smakar lindrigt surt, är mycket helsosamt. Rörelse skadar den sjuke; derföre bör den förblifva i fullkomlig stillhet. Äfven så skadlig är inverkan af köld, regn eller väta; så mycket nödvändigare är det att skydda derför. Ett rent bås och . rikligt samt torrt strö. får icke saknas. aFörsvinna, under den angifna behandling, Jälngsjukans symptomer, så kunna vi med temlig visshet hoppas förbättring. Fem veckor efter kursens behandling kunna hankarne borttagas; — och de. tillfrisknade djuren släppas på ett närbeläget bete, dock endast vid varm väderlek, men aldrig under dimma eller regn. Flera månader härefter böra de tillfrisknade djuren om morgonen, aftonen och hatten hållas på stall. Har lungsjukan redan öfvergått till andra perioden, så blir väl kuren densamma, men måste med större eftertryck utföras. Då det likväl icke är likgiltigt huru länge den andra periodon framskridit, så vilja vi först antaga att lungsjukan. befinner sig i andra å fjerde dagarne af andra perioden, och framställa uppgiften på läkemethoden i detta tillstånd Det är nu, som Vi veta, en mycket hög grad af inflammation i bröstets organer; sålunda passar en med eftertryck företagen inflammationshäfvande me: thod. Man anställer derföre genast en -åderlåtning af 42, 15 till 48 skålp., allt efter den sjukes ålder, storlek och kroppsbeskaffenhet, och förnyar den utan. betänkande efter 48 å 24 timmar i faltandedrägten och pulsslagen icke förminskat sig efter detta förlopp ). Hos välfödda djur händer-ej sällan att en tredje åderlåtning behöfves efter 42 å 48 timmar. Hos drägtiga kor måste man dock vara försigtig med åderlåtningarne, ty kastning inträffar lätt efter för mycken blodaftappning; men man får icke underlåta åderlåtningen hos dem; — och mången gång har man tillfälle att se det kastningen verkat gynnande på sjukdomens gång, Då det i allmänhet är svårt att ange huru mycket blod som kan aftappas utan fara, bör man uppmärksamma följande: inträdande oro, trampande med fötternä, afgång af träck och urin, mycket hastig anddrägt och hufvudets upplyftande. Märkas dessa symptomer, så måste ådern slutas, fastän under vissa omständigheter den andra och till och med den tredje åderlåtningen kan och måste vidare anställas. Straxt efter åderlåtningen anbringar man, på förr beskrifna sätt, hankar och inrifver skarp salvaså bröstets sidor. Vi betjena oss af den omnämda salvan eller en annan, hvilken är sammansatt af spanska flugor, euphorbium och grankåda af hvardera två och ett halft qvintin, svinfett, tjock terpentin och terpentinolja af hvardera tre lod, qvicksilfversublimat ett qvintin. Någon af dessa salvor inrifvas å den från håren blottade huden, på första ddagen två gånger och andra dagen en gång: Derefter uppstår en betydlig inflammationssvullnad, hvilken alltid är verksam och hvars läkning öfyerlemnas åt naturen. Lider djuret, såsom alltid plägar vara fallet, af förstoppning, så sätter man tätt och ofta såpklistirer och ger ett laxermedel af glaubersalt med två lod salpeter. Dessutom frotterar man djuret och ger det öfverhufvud en sådan fodring, vård m. m., som vid första perioden blifvit föreskrifven. Märkes under loppet af de följande 4 å 5 dagarne tecken af förbättring, förminskas den besvärliga andedrägten, blir puls och andedrägt Jångsammare, återkommer någon foderlust o. s. y.;så afväntar man läkning, och upphör med användning af medikamenter. Endast då när det i förbättring stadde djuret är mycket försvagadt genom sjukdomen eller behandlingen, och när appetiten återkommer långsamt eller i ringa grad, så må deremot afpassade medel användas. Vi gifva då ett mos, bestående af kräksalt ett halft:lod, fenkol, enebär och kalmusrot af hvardera åtta lod, koksalt sex lod med mjöl och vatten, hyilket gifves under loppet af fem dagar. Skrider förbättringen framåt, så ger man småningom mera närande foder, godt hö; vatten med mjöl eller gröpe