Aftonbladet – 13 januari 1849, sida 1

DE SAMMANSVURNE, LELLER ul MORD oc KRÖNING. ROMAN AF CARL VON ZEIPEL. TJUGUFÖRSTA KAPITLET. Så alldeles ur sigte lemnad af Emerentia, som hor sjelf föreställde sig, var Regina imedlertid itke. Den slipade favoriten hos Ulrika misstänkte alltid, att kamrern, hvars politiska förbindelser hon till en del a egen erfarenhet kände, skulle hysa några hemliga afsigtei med den fattiga fföken von Bilow: huru annars förklars hans varma deltagande för mor och dotter, det besvär och den kostnad han gjorde sig för dem. Under den månad som förflutit sedan modren dog, hade Emerentia afhållit sig ifrån att besöka dottren, mindre af förtret öfver hennes dåraktiga högmod, än af nyfiken het att få se hvad det skulle taga för slut. Redan dagen efter gubbens besök hos Regina, då Emerentia lemnat prinsessan för att göra sin egen toilett till middagen, hann hon näppeligen in i sitt rum, förrän Lisa. hennes . piga, såsom kammarjungfrurna den tiden kallades. sprang emot henne med alla tecken till den grufligaste otålighet... Fröken Emerentia, fröken Emerentia! hvem i all verlden har kunnat föreställa sig någe tåcke?, Fröken, hvars samvete i ett och annat ej var så siärdeles rent, förskräcktes så häftigt, att hon ej kunde yttr: ett enda ord, . Kors så illa jag gjorde som skrämde fröken... det va visst inte min mening. .. Under idkeliga utrop och särdeles munvighet fortsatt hon en god stund sitt pladder. När ändteligen Emerentia hunnit sansa sig, insåg hor alt saken ingalunda angick henne .... Hvad är det som har händt? Hvad väsnas du efter Jo, fröken lilla, den der Regina der... fast jag borde ej kalla en fröken så utan krus... men. visst och sann ) Se A. B. M 1—56, 3 och 9.