Aftonbladet – 13 januari 1849, sida 1

är det ett högfärdigt spöke... Odmjukhet pryder båd qvinna och man... sjelfva prinsessan talar... ,Tyst då, hvad bryr jag mig om allt det der? Hva har händt fröken von Bilow?n Jo att hon kan sätta sin näsa rätt så högt i vädre som någon annan i Sverges rike!, svarade Lisa, någo sticken. Aha!... tänkte Emerentia, och hennes otålighet till tog i hvart ögonblick... ,Säg fort, hvad är det? Annars blir jag ond... Efter fröken nödvändigt vill veta det, så har fröker Bilow fått ett stort arf från Finland, eller hur det var. . nej, från, från... på land sluta det, det vet jag precist... Från Liffland?, Ja så var det... just derifrån! Detta bade Emerentia ej väntat. Nå, men säg, kära du, hur har du fått veta det? Jo, af värdinnan i huset, madam Holmlund. Si nt var hon borta i går hela dagen, så hon vet inte hur del sått till ifrån början, men när hon kom hem var de flere herrar hos fröken, och de voro skrifvare, och i förstone så trodde hon att de skrefvo opp för skuld. Jo jag tackar jag, för si, det var tvärtom... och den rike procentarn ska hon ha begärt till förmyndare. Hon ski bo i hans hus, och den här fattiga, förnäma frun, som nästan går och tigger, henne ska hon ta till sig... Nu blef det brådtom. Emerentia hade aldrig kläd sig så fort. I och med detsamma hon uppsteg från toilett bordet, voro beslut och bandling ett. Hon befallte fran sin vagn, och for genast till Regina. Ännu bodde Regina qvar. Kamrern, öfvertygad om äl Emerentia vid det laget skulle infinna sig, ville ej blott ställa den oerfarna flickan för den-klippska kammarfrun: frågor, utan var tillstädes, äfvensom den gamla fru Back man, hvilken han redan fört till Regina som sällskap, sat vid fönstret och stickade. . Se, hvilket förnämt främmande hon får, fröken Bilow yttrade gumman, då hon såg vagnen stadna. pVar på er vakt, fröken Regina ! inföll gubben. Ingen fara! svarade Regina och gick emot Emerentia