Aftonbladet – 11 januari 1849, sida 1

DE SAMMANSVURNE, ELLER MORD och KRÖNING. ) ROMAN AF CARL VON ZEIPEL. SEXTONDE KAPITLET. Såväl för kungadottren som för borgardottren är ste get att gifva sig en man det vigtigaste af alla. Dess full betydelse insåg prinsessan Ulrika först riktigt samma da som prins Fredrik väntades till hufvudstaden. Ty at vissa betänkligheter redan förut hos henne uppstått visa det bref hon skref till sin bror för att erhålla hans sam tycke till giftermålet, och hennes. omsorgsfulla bemödand att med kärlekens slöja både för sina egna och andra lickar öfverskyla dem, är der alltför synbart. Iblanc andra skäl till sin anbållan andrager hon att): han ha: jämväl det namnet om sig, alt han är nästan den endast af alla tyska herrar, som fördt ett godt och dygdigt lcf verne med sin förra gemål) ... Orimiigt tyckes det, att en man, som i sin ungdom varit sedlig, på ålderdomen skulle nedsjunka i laster och utsväfningar. Härmed förhålle sig emedlertid huru som heist ... Vi Jåta endast handlingarne tala. Natten före den dag, hvarom här är fråga, drömde prinsessan en dröm om sin mor. Denna mor, som hon knappt mindes, stod framför henne i helgonglans, men med blekt anlete och förgråtna ögon. Varnande hade den ilskade höjt. sin hand emot hehne och hviskat: Företag intet emot samvetet ... älska Gud, din konäng och ditt fädernesland ... all annan kärlek bringar dig i förderfvet ... Hon tyckte att hon nedböjde sig och bad om sin mor: välsignelse, men att modren vände sig med afsky ifrår henne och försvann. Denna dröm ville ej på morgonen vika från henne: inbillning, utan tvärtom hopade den farhågor öfver far: hågor i: hennes själ. Stadd i denna sinnesförfattning nödgades hon på förmiddagen mottaga sin farmor, enkedrottningen, som låti tillsäga att hon ämnade prinsessan ett besök. Af erfaren: het visste hon, att detta innebar något för henne sårande eller åtminstone förargligt. Och så skedde det. Den gamla drottningen, åtföljd af tvenne till nästar lika hög ålder komna hofdamer, inträdde och hade knappi tagit plats innan hon vidt och bredt relaterade en spille: ny äktenskaps-skandal, hvarmed en tysk riksfurste gifvi sig till pris åt de europeiska hofvens talande tungor ... Och vet du, Ulrika, fortfor hon, jag tror att dej varit mycket klokare af dig att gynna Horns djerfbet, di han vågade höja sina blickar upp till dig. Honom hade man kunnat hålla i styr, en simpel grefve! ... Men, se ) Se A. BM 41—6.