Aftonbladet – 10 januari 1849, sida 3

kasta en skugga af prejeribegär på motparten. Den uppgiften. att han skulle erhållit uret af sin bror återtog han nu och sade sig hafva köpt det af en obekant person. Herr Rustan och gevaldigeren Jäderin vittnade. Den förre upplyste att Levisson vid försäljningstillfället sagt sig icke hafva tid att lemna en räkning, men lofvat att en annan gång afgifva en sådan. Detta löfte hade likvisst, oaktadt. flera förnyade påminnelser, icke blifvidt uppfylt. Arfven hade Levisson vid ett tillfälle: då han sedermera träffat Rustan, sagt att han ville ställa den dåmera tvetydiga saken till rätta genom vänlig öfverenskommelse. Jäderins vittnesmål upplyste att båda parterna i början sagt sig vara hågade att uppgöra saken i godo, så att den icke måtte komma inför allmänheten. Flera vittnen skulle höras vid nästa rättegångstillfälle den 48 i denna månad. — Uti måiet mellan mamsell Sager och fanjunkaren Möller, öfverlemnades saken till: rättens bepröfvande. — Vid i dåg fortsatt handläggning inför kämnersrättens 2:dra afdelning af målet rörande förment försummelse af skriftermål, hvartill källarmästaren Leuvenmark skulle gjort sig skyldig, inställde sig aktor v. häradsh. de Berg och den tilltalade, biträdd af auditör FOrange. Protokollet för föregående rättegångsdagarne justerades och I. fick närmare göra redo för i hvilken bänk han; enligt förut gjord uppgift, skulle hafva suttit, då han i okunnighet om denSplats, som brukade upptagas af kommunikanterna under skriftermålet, befunnit sig på ett annat ställe i kyrkan. Derefter, innan tillstädesvarande vittnen blefvo afhörda, framställde br FOrange en invändning mot rättegångens befogenhet af det syfte att, som komminister Beckman uppgifvit sig redan vid sakramentets utdelande hyst tvifvelsmål om L. närvarit vid skriftermålet och likväl tilldelat äfven L. detsamma, borde hr de Berg hafva åtalat komminister B. för tjenstefel och icke L., om hvilkens försummelse, ifall den egt rum, ingen annan än presten skulle haft kännedom, emedan ett kongl. bref af d. 3 Maj 14770 förbjuder presterskapet att till andra personer gifva del af kommunionlängderna samt anbefaller detsamma en serdeles varsamhet och försigtighet vid beifrandet af fel, begångna vid nattvardens åtnjutande. Hr de B. bestred denna invändnings giltighet och förklarade sin förundran öfver densamma, då br IOrange väl borde hafva vetat att alla invändningar mot ett åtals befogenhet böra framställas vid rättegångens början, så vida de till något afseende skola leda. För öfrigt vore det en helt annan sak om komminister B. gjort sig skyldig till något embetsfel, och kunde hr de B. kanhända komma att i vederbörlig ordning anställa åtal derom; det förhandenvarande åtalet möt L. rörande hans försummelse borde icke nedläggas derförre att kom. B. äfven kunde hafva begått ett fel; och hvad beträffade det förhållandet att IL. icke bordt blifva åtalad vid kämnersrätten emedan presterskapet icke skulle gifva del af kommunionlänglerna, så hade hr de B. ifall han warit i kyrkan vid det ifrågavarande tillfället och märkt L:s försumlighet anställt åtal utan någon uppmaning från presterskapet. Sedan rätten tagit denna fråga i serskildt öfvervägande, förklarade den att inga skäl lifvit förebragta, som till rättegångens inställande unde föranleda. — Derefter fingo vittnena aflägga d och berätta hvad de hade sig bekant i målet. Kyrkvaktaren .Färndabl: berättade först, att han cke sett L. vid skriftermålstillfället närvarande i tyrkan och förklarade sedan, att han bestämdt sett utt icke någon fanns uti den bänk, som blifvit af L. uppgiften. Vidare sade han, hvilket ock af L. nedgafs, att, då han på tillsägelse af kom. B. efter sudstjensten anmodat L. att inställa sig i sakristian 0s kom. B., hade L. yttrat: Jaså, jag förstår att an. vill tala med mig derom, att jag kom så sent ill skriftermålet i går. . På framställd fråga af akor, om det vore möjligt för någon att inkomma i cyrkan under akten, svarade vittnet, att sedan skrifetalet var börjadt, stängde -han alltid kyrkdörrarne ch sedan kunde ingen inkomma förr än skrifternålet och syndabekännelsen voro slut, KontorsbiträdetESjöberg , hade icke sett L. i kyrcan under skriftermålet, men ville icke taga på sin sd att han icke ändock kunnat vara der. Uppbördsskrifvaren Wahlberg hade ingenting i jelfva saken att upplysa. 5 När L. icke ville -.medgifva hvad Färndahl omvittnät, anhöll aktor om uppskof med målet för flera vittnens inkallande, och beslöt rätten att det äter skulle förekomma som i dag fjorton dagar.