Aftonbladet – 10 januari 1849, sida 2

WE DEBRATAIR . OA I MAMA PRE TRE PARAR RNA, BASS ARBE RAR kn ler är Stockholm stationen för min ordinarie tjenstebefattning, ehuru jag visserligen vid kommitteens sammanträdande befann mig der; men detta förhållande egde rum, i följd af ett på bestämda vilkor grundadt särskildt uppdrag, hvilket jag fortfor att uppfylla i jemnbredd med kemmitti uppdraget. Jag var således författningsenligt berättigad till arfvyode, men erhöll det likväl icke; ty ingen, icke en gång öfverstelöjtnånt Hazelius kan väl vilja påstå, att den ersättning af 33 rår 46 sk. i månaden, hvilken i följd af sekreterarebefattningen i reglementskonimitteen tillerkändes mig genom nådiga generalorder af den 20 Januari 1845, till bestridande af kostnaden för antagandet afen för militärförfattningssamlingens oafbrutna utgifvarde. nödig ytterligare renskrifväre, utgjorde något för mig personelt arfvode. Med hänseende till den mig lofvade utgifningsrätten å reglementet gjorde jag ej heller anspråk på något sådant, eller hade någonsin gjort det, om jag i kommittten endast varit diskuterande ledamot; men då detta ej var fallet och jag afstod från alla anspråk på utgifningsrätten, anhöll jag att få mig tillerkändt traktamente, ej allenast under den tid kommitteen allmänt var tillsamman, utan äfven för den tid då jag ensam bland kommitttens ledamöter, med daglig uppmärksamhet i 3:e månader följde de högst nödiga försöken, -med reglementsförslaget, vid Långholmskommenderingen. Att denna min underdåniga anhällan likväl ej blef bifallen, men att mig tilldelacs, i likhet med hvad öfverstelöjtnant Reuterskiöld utem sitt arfyode bekommit, cn gratifikation at 300 rdr, hvarom jag likväl icke anhållit, känner äfven öfverstelöjtnant Hazelius, då han infört afslaset i Krigsvetenskapsakademiens Tidskrift. Denna gratifikation utgör i öfrigt min enda pekuniera ersättning för den förlust af 3960 rdr, hvilken tillskyndats mig genom osäljbara exemplar af Handbok såväl i infanteriexercisen, som i gymmnastik och bajonettfäktning. Hvad beträffar de anspråk på särskildt arfvode för ledamotskapet i reglementskommitteen, hvilka öfverstelöjtnant Hazelius, att döma efter dess förklaring i Aftonbladet, tyckes hysa, så sakna de, med anledning så väl af författningar som prejudikater all rättsgrund. Öfverstelöjtnant Hazelius befann och befinner sig i förevarande afseende i fullkomligt enahanda kategori med de ledamöter af kommitteen, hvilka hvarken erhållit eller gjort anspråk på arfvode för sitt uppdrag inom densämma. Ofverstelöjtnant Hazelius är såsom officer vid typografiska korpsen stationerad i Stockholm, och kunde således icke anses innehafva uppdraget i reglementskommitteen annorlunda än som en kommendering inom stationen, medförande befrielse från tjenstgöring vid på stat innehafvande befattning. Den enda skillnad som emellan öfverstelöjtnant Hazelius och förenämnde personer egde rum, var, att öfverstelöjtnanten, om ag icke alltför mycket misstager mig, icke sedan år 1832 tjenstgjort i den befattning, för hvilken han af staten åtnjuter lön, utan att likväl något annat skäl till ett dylikt förhållande förefinnes, än att öfverstelöjtnanten mot särskildt arfyöde bestrider em rarebefattning vid artilleriläroverket, men hvilken ikväl icke är af annan beskaffenhet, än att den lika I kunde tillåta tjenstgöring för honom i dess beställning på stat, som detta är förhållandet med öfige i hufvudstaden stationerade och dylik lärarebefattning innehafvande personer. Öfyerstelöjtnant Flazelius är visserligen äfven föreståndare för em ;pskild skola; men då detta är ctt privatföretag, i öfrigt såsom jag tror i symnerhet för herr öfverstelöjtnanten ganska lönande, kan derutaf, äfvensom af hvad i öfrigt blifvit anfördt, snarare hemtas ett ytterligare -skäl mot än för arfvodesanspråket i reglementskommitteen, helst då man tager i betraktande herr öfverstelöjtnantens ringa åtgörande inom densamma. Hvad sluteligen sjelfva den af öfverstelöjtnant Harelius, enligt dess eget medgifvande, innehafvande utgifningsrätten af infanteriexercisreglementet angår, så vill jag derom endast göra följande resumerade ramställning. Öfverstelöjtnant Hazelius har haft fullständig kunskap om mina, i det föregående anförda, offentliga tillgöranden. För. detta påstående äro af honom sjelf ojäfaktiga bevis lemnade i krigsvetenskapsakademiens Tidskrift 4844 pag. 38—39 samt 75—78. Lika ojäfaktiga bevis hafva äfven för herr öfverstelöjtnanten varit tillgänglige i de, inom reglementskommittåen förde, af ordföranden justerade protokoller, hvilka bland annat upplysa, att jag redan den 49 Mars 4843, således endast 4, månad efter kommitteeförordmandet, inför kommitterade tillkännagaf, att hela rekrytexercisen af öfverstelöjtnant Reuterskiöld och mig var uppgjord och färdig redigerad, ifvensom att redaktionen af reglementsförslagets öfriga delar befunno sig på den ståndpunkt, att en oafbruten tryckning af hela förslaget kunde taga sin början 44 dagar ifrån förenämndedag. Han har vid den inom kommittem väckta fråga om öfverlåtande på mig, af utgifningsrätten: till ett arbete, som utgjorde produkten af mångårig, icke utan mödor och försakelser, under fälttåg samlad erfarenhet i ämnet, i förening med för dess tillvägabringande ådagalagd ospard flit och verksamhet, fördömt, att åt mig skulle öfverlåtas en sådan utgifaingsrätt, på den grund, att enskild man icke borde få draga nytta af ett på statens bekostnad utarbetadt reglemente. Han har sett mig, oaktadt jag på grund af föregående löften hade skäl att påyrka en, i jemförelse till använd tid och möda välförtjent fördel, i följd af hans eget anförda motiv, af grannlagenhet afsäga mig allt anspråk på denma utgifningsrätt, paktadt den för mig mera var ett skadestånd för de förluster jag genom nya reglementets utfärdande kom att lida, än en enskild fördel, och dess åtnjutande således icke kunde anses såsom egennytta. Det hade icke bordt undgå hans omdöme, att denna grannlasenhet hos mig, på bekostnad af påräknad inkomst, hvars uteblifyande måtte blifva ganska kännbart, framkallades af öfvertygelsen, att det af herr öfverstelöjtnanten afgifna yttrande vore att taga efter ordalydelsen ; helst det beseglades med tillkännagifvandet af det ogillande, hvarmed han påstod sig hafva sett sin egen chef fått beviljad en likartad fördel. Men oaktadt allt detta kvad har väl sedan inträffat? Jo! Herr öfverstelöjtnanten har, sedan projektet till exercisreglementet på statens bekostnad blifvit utgifvet och hvarigenom statsverket fått vidkännas en kontant utgift af 1526 rdr 42 sk. banko, häruti inberäknadt, den mig med 300 rår tilldelte gratifikation, oförfindrad af sitt inom kommitteen afgifna yttrande, erhållit och emottagit utgifningsrätten å det stadfästade exercisreglementet, mot ett faststäldt högre försäljningspris än det för mig ifrågasatta, och med bestämd blifvande vinst på den redan gjorda upplagan af 4600 rdr banko; allt detta endast för besväret med korrekturläsningen, och några partiella; intet betydande omsvängningar i redaktionen, föranledda af regementerhas anmärkningar öfver reglementsförslaget. Hvad de så kallade ledande artiklarne angå, det egentliga föremålet för öfverstelöjtnant Hazelii inträde i kommitteen, så är det med svårighet . man af dem upptäcker några spår. ; Till föregående af mig anförda facta anser jag mig för närvarande ej köra göra vidare tillägg, utan on hvarin VÄLA SD EE VER SÖS GS ST TDI, SV