på laglig väg söm denna fråga bör och kan mnöjaktigt utredas, och hvarje sansad fosterlandsvän afskyr all våldsam omstörtning. Vi älska framåtskridandets sak lika varmt som någon, men vi komma aldrig att befrämja annat än en fredligt tillvägabragt och på laglig grund sig stödjande reform. Utan menniskofruktan skola vi föra sanningens och rättvisans språk och vi skola alltid yrka den läran, att är målet godt, så kän det ej uppnås med andra medel än dem, som i sig sjelfva äro goda. Vi hafva ej några stora förhoppningar om att ljus och frihet skola genast vinna en afgörande seger öfver allt, som i grunden -är osannt och orätt. Rom byggdes ej på en dag; allt som skall bära frukt, som kan bibehålla sig, mäste ha tid att låta den mogna. Endast på öfvertygelsens väg skola viarbeta för nyttiga samhällsreformer. Vi skola söka bibringa folket, så. vidt i vår ringa förmåga står, verklig, opartisk kännedom om ställningar och förhållanden. Vi skola strida mot de konservativa ideernas anhängare, som söka bibehålla allt det gamla och som tro att allt hvad förfädren stiftat och gjort var förträffligt och bra; , men vi skola förfäkta vår sak så, att äfven den, som tänker olika med oss. skall hysa aktning för det ädla och skickliga sätt på hvilket vi framstå som målsmän för allt, som kan lända till det allmännas bästa. Vi införa slutligen ännu ett utdrag af den nyssnämnda hemställan om inrättande af ett sällskap mot djurplågeri: I Tyskland, England, ja nästan i hvarje land i Europa finnas redan föreningar, hvilkas uteslutande syfte är att befrämja husdjurens ömmare omvårdnad, men isynnerhet hästeris, med anledning deraf torde en hvar, som hyser känsla för alla de marter och lidanden, som den stackars hästen är underkastad; ej längre tveka att offentligen framstå för att bilda ett sällskap, hvars uppgift blifver att förekomma och beifra husdjurens, isynnerhet hästens plågande och oriktiga behandling. Ej allenast från moralisk, utan äfven från ekonomisk synpunkt är frågan af vigt, för landet i allmänhet, ty det är sannolikt, att om i Stockholm bildade sig ett sällskap med sådant vackert syfte, detsamma skulle snart tagas till efterföljd för stiftandet af dylika öfverallt i landsorterna. Då vi förvånas öfver den arabiska hästens läraktighet och snart sagdt menskliga förstånd, tänka vi så sällan på orsaken till denna höere instinkt, som endast kan tillskrifvas det kamratlika bemötande, som den arabiska hästen röner af sin egarc, som anser det för den största synd att slå en häst. Ett folk må stå på hvilken hög punkt af bildning som helst, så sjunker det dock ner till barbari och råhet, om det med hårdhet och grymhet behandlar kreaturen, som Gud gifvit menniskan till en hjelp. Om den riktning och anda, som röjer sig i de här ofvan meddelade utdragen och i det nu utkomna numret i allmänhet, fullföljes, så skall Folkbladet troligen snart vinna framgång. Också lärer Söndagsbladet, som jemväl gerna vill utgifva sig för en folktidning, men under denna mask arbetar för det konservativa partiet och de gamla missbrukens bibehållande hvad politiken beträffar, redan i söndags med en viss hätskhet anfailit sin nya medtäflare, hvilket synes ulvisa en viss farhåga, att den sednare snart kan göra Söndagsbladet en svår afbräck. — Annu en annan veckotidning, som vi hittills ej kommit att omnämna, är Synglaset, ett mindre blad, som i synnerhet tyckes ämna egna sig åt den litterära kritiken. Framställningssättet i några artiklar har varit pikant nog. Redaktionens anmälan är undertecknad af hr J. N. Bruhn, medarbetare i Posttidningen. Vi torde en annan dag få tillfälle att nämna något mera om denna tidning. — Bland de nya eller förändrade arrangementer, som under detta år äga rum inom tidningsverlden, torde böra serskildt nämnas, att Wexiöbladet för hvarje nummer förses med lithografier intryckta bredvid sjelfva texten. Det nummer hvari förläggarens anmälan förekommer utgör äfven ett profblad, och innehåller ett porträtt af general Wrangel samt tre aadra stycken i komisk stil, alla i etsman6r, och icke illa utförda. Den enda anmärkningen att göra är, att stentrycket går tvärs öfver den otryckta ryggmarginalen så att tidningen ej kan inbindas utan att den ena lithografien förstöres. Detta var kanske likväl endast fallet med profnumret. Priset på tidningen ökas i alla fall icke utan blifver det serdeles billiga af 2 rdr 46 sk. bko för helt år, årgången af 50 numror. Till ett sådant pris bör afgången blifva utomordentlig.