Aftonbladet – 5 januari 1849, sida 1

eftermidd Ag laffösas af de förutvarande, om dessa förljena Kgl. M:ts förtroende: att de under namn af gendarmeri kringströfvande patruller måtte upphöra, samt att intet försök må göras att utskrifva manskap till en krigstjenst, som anses af innevånarne såsom ett brott mot samvete och trohet, samt derföre framkallar motstånd och hemmens öfvergifvande. Dessa adresser skulle lemnas till den insatta mediatregeringen, men sedan denna visat sig ej göra afseende på vapenstilleståndsvilkoren hafva de ingått till danska regeringen. FRANKRIKE. National yttrar under den 23 Dec: att det nya kabinettet visserligen haft den lyckan att vara kändt innan det tillkom, och således hafva dess ledamöter undgått de första utbrotten af kritik, spe, förbittring ech äfven. loftal, som vanligen hvarje ny regeringsmakt får fördraga. Att icke öfverraska någon, är så godt som en seger i politiken. Dock har presidentens första konselj mött talvika motståndare. Somlige. förebrå den att innefatta för många gamla republikanare; andre för många monarkister; de klassiske bonapartisterna säga, att den uppoffrat lemningarne af den stora armåeen, de romantiske bonapartisterna, alt den fattas glans. Presidenten har sökt göra alla till pass, och ej tillfredsställt någon. Hvad som fattas det Inya kabinettet är enhet och harmoni; m. m. Derefter skildras de nya ministrarnes politiska åsigler, men tidningen slutar med att ej viija döma dessa män förrän deras programm blifvit synligt. Den klandrar blott den ofantliga makt som nedlagts i general Changarniers händer, som på en gång fått öfverbefäl öfver armåen, nationalgardet och mobilgardet, eller omkring 240,000 iman. Detta är ej att vinna republikaners förtroende. Monarkien skulle icke en gång vågat göra någor sådant. Journal des Dåcbats, åter visar sig tillfreds med den nya ministeren. I vanhga förhållanden, säger den, skulle vi anmärkt att kabinettet icke är enfärgadt, men nu kan det anses såsom en garanti för fred och försoning. Det är den gamla konstitutionella oppositionen, som deri är rådande; 0. s. Vv. Den revy, som republikens president höll på julaftonen, beskrifves såsom rätt lysande. Omkring 55,000 man linietrupper och 60,600 man nationalgarde voro uppställde på begge sidor af Boulevard des Italiens öfver Vendömeplatsen och vidare intill Barricre de VEtoile. Presidenten mottogs med hurrarop, och hans utseende till häst var fördelaktigt. Man anmärkte att flera af de mest betydande generalspersoner -saknades i hans svite, såsom Bugeaud. Lamoriciere och Cavaignace. Endast Changarnier, Lebreton och Rulhbicres befunno sig vid hans sida. Då han red genom lederna höjdes ropen: Lefve Napoleon, lefve Republiken! Ingenstädes märktes spår till reaktionära manifestationer. På Vendömeplatsen besåg han defileringen. Det var egentligen nationalgardet från omgifningen, samt de tre första legionerna, som ropade: lefve Napoleon,; de andre voro tysta, och den 12:te legionen ropade: amnestil Invalidernas defilering var interessant. De gamle gråhårsmännen, med general Petit i spetsen, uppmarcherade efter defileringen vid presidentens sida. Napoleon Bonaparte, en son af Jerome, marcherade såsom simpel soldal i nationalgardets leder, som det tros för att vederlägga ryktet att han skulle på en gång blifvit utnämnd till öfserste i nationalgardets stab, General Cavaignae hade inflyttat i sin anspråkslösa boning vid Boulevard des Capucins, Rue basse du rempart. Besöken af hans vänner räckte från morgon till afton. I fråga om italienska sakerna skall vid en den 23 hållen konselj, blifvit beslutadt att intervenera till återupprättande af påfvens verldsliga makt, men att sättet skulle bestämmas i förening med de andra makterna vid konferensen i Brässel. TYSKLAND. Minchen d. 20 Dec. Den strängt konstitutionelle, tyskt sinnade ministern Lerchenfeld har tagit afsked. Såsom Lerchenfelds efterträdare nämnes Schrenk, hvilken varit medlem af Abels minister. —————— — Posttidningen i går meddelade: Kongl. Maj:ts nådiga bref till landshöfdin