Aftonbladet – 4 januari 1849, sida 3

(Insändt.) Ingen vän af fäderneslandet och dess minnen har väl kunnat utan sorg och harm läsa beskrifningen, uti Aftonbladet N:is 264 cch 64, öfver den förödelse sem öfvergått en mängd gamla landskyrkor i Linköpings stift; och ännu bittrare blir åtankan häraf; då man besinnar att, i lång tid, en dylik vandalism grasserat öfver hela Sverige. I första rummet stannar ansvaret derför hos presterskapet, i hvars makt det fullkomligen ligger att förekomma det skändliga ofoget af kyrkornas dyrbarheters förstöring; emedan, om också församlingarne och kyrkoråden skulle vilja förgripa sig på hvad de i sin okunnighet anse för skräp, men som den mera bildade bör veta att rätt uppskatta, så finna pastorerne, åtminstone sedan 40 år, så kraftigt understöd kos regeringen, att det icke blir dem svårt att stäfja ofoget; hvarförutan pastors föreställning ofta gör, och alltid borde göra tillfyllest. Men fara vär, att det stånd, som betraktar sig såsom oumbärligt vid riksdagarne, i egenskap af bildningens representant, kanske är något behäftadt med motsatsen af bildning uti de icke-teolegiska styckena. Skara, Linköpings och Wisby domkyrkor vittna åtminstone mindre fördelaktigt om några nu aflidna biskopars bildning i fråga om historia och skön konst; och när sådant kan hända med biskopar, hvad bör man då vänta af det lägre Presterskapet? Enligt Ins:s tanka, just ingenting uti ifrågavarande fall, emedan prestbildningen, såsom all skråoch examensbildning, är riktad uteslutande åt etf håll, och hvad derutanför ligger tages föga i betraktande. Att hedrande undantag gifvas, är obestridligt, men de äro undantag. — Emedlertid fordrar nationens ära, att någon åtgärd tages emot förödelsens vidare framfart, och dertill synes vara ganska lämpligt, att sådane fornlemnihgar och konstsaker, som finnas i kyrkorna och icke behöfvas för gudstjensten eller kunna reklameras af enskild man, samt för öfrigt äro flyttbara och passande att förvaras i mubter, samlas på ett ställe för hvart landskap, t. ex. vid akademierna och gymna-: sierna, der de ställas under inscende af professorer eller elektorer i historien. Dock bör det vara Vitterhetsakademien förbehållet, att för de kongl. samlingarne i Stockholm uttaga hvad scm kan anses behöfiigt för desamma, emedan en någorlunda fullständig samling af fornilemningar gör mera gagn än tio ofullständiga. Hvad som derefter stannar gvar i kyrkorna, bör upptagas på noggranna inventarier och å hvarje sak ett värde sättas, hvilket pastor är skyldig att erlägga, derest någonting med hans Vetskap förstöres, eller om khan försummar att genast inberätta till regeriogen då någonting af ifrågavarande slag blifvit honom ovetande förstördt. Skulle kyrkoråd och församling vilja, mot pastors bestridande, förderfya eller förskingra något af kyrkans fornlemningar eller kohstsaker, bör dermed hafvas