Aftonbladet – 4 januari 1849, sida 2

— TN — Aftonposten för i går innehåller af Winterbladsmannen några nyårskannstöperier, såsom han sjelf kallar dem. Såsom allt hvad den mannen skrifver, äro dessa funderingar ej otrefliga att läsa, men tåla denna gången vid några anmärkningar. Amnet för kannstöpningen är presidentvalet i Frankrike, hvaröfver Winterbladsmannen bland annat yttrar följande: Det må visst vara ett stort och sublimt skådespel (såsom ett mera stort än sublimt blad yttrar) att se nästan hvarje fullvuxen man bland 36 milioner menniskor rösta; men det förefaller oss böra vara ungefär lika sort och sublimt att se en så stor massa göra nästan hvad som häldst; det är möngden. som frapperar, men icke handlingen, då denna sednare icke sjelf innebär någonting sublimt. Och det skall då min söte veta, att en kuriösare handling än den, som nästan hvarje fullvuxen man i Frankrike fullbordade d. 40 Dec. 4848, kan väl svårligen uppletas i historien. Hade den obäkliga massan genom sitt val utöfvat en lysande rättvisa, erkänt en länge misskänd storhet. lyftat en förut obilligt nedtryckt öfverlägsen intelligens eller talent, med ett ord gjort skäl för att kallas Guds röst, då hade något sublimt skett, som föranledt oss att buga för en verklig folkvishet och folkrättvisa. Men hvad var det nu, som folkrösterne upplyftadö? Det var en af de tomaste narrar, som Frankrike har att framvisa, och det vill säga mycket — en man dokumenterad, icke genom tankekraft, icke genom praktis duglighet, icke ens genom vanlig förmågak