I — — Kamrerns gamla lexa var såsom om den flutit ur fru von Bilows eget hjerta, hon hade derunder nästan glömt yåde sin nöd och det ärende, hvartill den tvingat henne. Men, nådiga fru! fortfor han, fäll för Guds skull ildrig sådana yttranden inför de borgerligas öron. Såsom fattig har jag ofta stått för deras dörrar ... såsom en hund hafva de bortsparkat mig derifrån... Mån nog derom. Hvad er beträffar, nådiga fru! har ni inga anhöriga, som kunna hjelpa er? ,Den olyckliga äger sällan anhöriga. Likväl skulle jag ej beklaga mig öfver -ödets hårdhet, om ej min stackars dotter, min Regina vore... Hvad skall det bli af den olyckliga flickans framtid? fortfor fru Bilow med stigande rörelse. Ung, vacker, hvilket parti skulle hon ej hafva gjort, om ej tyrannen beröfvat hennes familj dess rikedom . men nu .. Nå, nå, min fru; Guds vägar äro outgrundliga. Hvem vet om icke frökens skönhet, det oaktadt, kan skaffa henne ett icke mindre lysande öde? ... Imedlertid, är det fruns mening att låna på denna kedja ? Det är dermed jag anhållit att ni ville hjelpa mig l Olyckligtvis har jag ej så mycket penningar inne, som den är värd; jag kan blott lemna fjerdedelen af beloppet men, om frun tillåter, tar jag mig friheten att i morgor bittida besöka frun och lemna det öfriga. Förvånad öfver hans oväntade artighet bad fru vör Bilow att sjelf få afhemta dem. Procentaren åter försäk rade att han aldrig kunde tillåta att ett så förnämt frun. timmer, liksom det sämre folket, sprang i hans dörrar Hon gaf slutligen efter och han lofvade komma : följand morgon kl. 7. ! Hon hade knappt gått innan kamrern öppnade ett p sidan om kakelugnen icke illa doldt väggskåp, der ha förvarade flera i nummerföljd besiffrade folianter. Ha framtog N:o 3 och började slå upp den. Denna del innehöl en alfabetisk förteekning på den obetitlade adeln, författa med en ordning och noggrannhet, som skulle hedrat ei jesuitergeneral ). Ofverst på hvar sida stod namnet; der ) Generat kallas i katolska länder hvarje andelig ordens sty resman..