Aftonbladet – 4 januari 1849, sida 1

Hans vän ? . Herr ryttmästare! jag har ej alltid burit denna u! slitna klädnad... lika öden förenade er far och mig, oc anser ni er ej vanhedrad af ett besök i min boning, s har jag att tillställa er det enda arfvet edra föräldra lemnat er. Men... ett förbehåll måste jag göra... de heter tystnad med hvad ni af mig, hos mig och om mi kan komma att erfara... Svär mig vid er heder, vid er svärd, att för ingen, eho det vara må, förråda mig! Mir er egen, ja, fleres säkerhet beror derpå. Vill ni lofva det vidrigt fall tvingar nimig, att ännu en gång fly ur mit fädernesland, att vid mina år hjelplös irra omkring verlden, och det till lön för min beredvillighet att upp fylla er mors sista bön., En ny sträng anslogs i den unge krigarens bröst. Upp växt i lägret, under stridens buller, hade Bernhard aldri kommit att tänka på, att äfven han måtte hafva legat en mors armar... och den nyss vidrörda strängen vibre ade derföre nu så mycket starkare. Min mor ...hviskade han vekt... Min mor. ..hen es sista bön... välan, jag skall komma! och obrottsli, ystnad lofvar jag vid min ära Han räckte sin hand åt den gamle, som under synba örelse tryckte den. Här är min adress,, hviskade bben och försvann. Huru stor blef ej Bernhards bestörtning då han upp ek papperet! Det var en vexel, ställd på ett af de störr randelshusen i Stockholm. Inuti den låg adressen: Lill orget, husporten midt emot mynningen af Köpmangatan. ÅTTONDE KAPITLET. Sant är, att gamla personer ej behöfva lång sömn, och lå man lägger märke dertill, tyckes det som en, dem jelfva omedveten aning tillhviskade dem: snart hinner cr en eviga hvilan. Vår procentare ägde likväl en den sömnlösaste ålderom. Himmelen vete när han sof! Dag och natt skötte an sina affärer, dag och natt rufvade han öfver sina hemka planer. : Men — någon nöjaktig förklaring har ej 8nnu psykosgien kunnat lemna öfver det nästan hygrdagliga fenome