Aftonbladet – 4 januari 1849, sida 1

Det tror jag förb... väl. Viäro hvart ögonblick färdiga att äfventyra våra lif, men ej några usla fyrkar. Nu har ni hört att de lefva... Farvällp Han öppnade dörrn såsom tecken för den gamle at! aflägsna sig. Men dertill visade denne ingen lust, utar lade sin hand på ryttmästarens arm, i det han sade: Inte så häftigt, min unga, nådiga herre, inte så häftigt Skulle inte ryttmästarn behöfva penningar sjelf? ... ja skall inte taga mer än tre procent. Bernbard studsade, Under den förfärliga penningförlägenhet, som den tiden rådde, låg det ett utomordentlig! ädelmod i detta anbud. Jag förstår inte hvad det kan ha för grund att ni gör mig ett sådant anbud... Men vare dermed huru som helst, jag nekar ej att jag behöfver penningar, ty jag är ganska fattig. Den säkerhet jag kan erbjuda ser ni framför er, och-den ... Den gamle betraktade honom med en besynnerlig blick. Nådig herre! återtog han, ,jag inser alltför väl att under ert äfventyrliga lif, lättare än hos andra, barndomsminnen kunna slockna, och likväl... talar ej någon röst i ert hjerta, någon erinring från icke så längesedan förflutna tider, om mig? Vid de forskande blickar Bernhard fästade på gubben uppstodo väl dunkla ninnen, likt lätta vårmoln, i hans inre, men de sjönko åter ned och upplöste sig, som i ett chaos. Nej!, svarade han omsider, det kan jag ej... jag kan ej erinra mig att jag selt er förr... dessutom minns jag nästan intet af mina barndomsdagar... jag var blott fem år då jag upplogs af min älskade fosterfar, general Ornstedt. Ibland sväfvar likväl, såsom en aflägsen hugkomst, bilden af ett fruntimmer för mig; men om hon var min mor, eller blott min sköterska, bar jag inte begrepp om. Det enda generalen sagt mig, är att min famlj, lik många undras, blifvit fattig genom reduktionen, och att mina förildrar äro döde... Känner ni något om min far... min mor?... fortfor han med stigande värme, 0, säg mig det! Var ni... ni sade att ni varit mycket fattig... Var ni kanhända en min fars trogne tjenare, som ej ville öfversifva honom i hans nöd?.. Ja... jag var än mer... jag var hans vän ...