DE SAMMANSVURNE, ELLER MORD oc KRÖNING.) ROMAN AF CARL VON ZEJPER. FÖRSTA DELEN. FEMTE KAPITLET. Vårens återkomst var aldrig så lifvande, så uppfri skande för något menniskohjerta, som hoppet om konun gens för de flesta af hans undersåtare. Det var för den en källa till berusande fröjd, en väckelse till mod och förtröstan hos alla, utom de så kallade stora, på hvilka såsom vi redan sett, underrättelsen derom verkade lik et: åskslag. Kungen återkommer ! så helsade man hvarandra inom bus... Kungen återkommer! så genskallade det från hufvudstadens öppna platser, och både allmänna och enskilda olyckor, sorger och förluster voro glömda. Aftonen samma dag som den glädjefulla nyheten hunnit sprida sig, såg man en ovanligt stor samling af folk påRiddarhustorget. Ur midten af denna menniskoskars hördes redan på långt håll ljudet af en mäktigt ljudande stämma. Den förnams redan vid Riddarbolmskyrkan a! tvenne förnämare herrar, som kommo gående från det derstädes belägna gamla slottet. På bron mötte de en al dem känd riksdagsman och frågade honom om anledningen till folksamlingen. Det är nyheten om kungens återkomst, som) — han såg sig försigtigt omkring, som gör dem alldeles hufvudyra.n De begge vandrarne kastade betydelsefulla blickar på hvarandra, Ska vi gå närmare ?) frågade den ene af dem, en förnäm prest, utstyrd i präktig koftan och ett par väldigs kragar. Den andre nickade bifall och man närmade sig. Den som talade för folkhopen var en underofficer, föraren Broms, hvilken af kung Carl blifvit lemnad till följeslagare åt general Liewen, ) Se A. B. M 1.