Aftonbladet – 3 januari 1849, sida 1

Och när de modiga svenskarnea... så slöt han si tal... stå opp såsom en man, en för alla och alla för er med en anda och en själ, och kung Carl i spetsen för de roten, så försvinna ryssar såsom fjäder och dun för stor men. Och det säger jag er, kamrater! ty sålunda äro 4 ju det, att fastån kanbända ingen af er luktat krutrök,åä jag likväl säker på, att ingen af er ryggar för att gå ma! ur huset, om de förbannade ryssarne försöka att komm hit... Jag säger med flit förbannade, ty de hafva ick slagits årligt som kung Garl, utan de bafva köpt sina se grar med guld, och med Guds makt skall en gång dett guld fräta på våra förrädares själar, såsom de trettio sölf penningarne frätte på Judas Iscarioths. aJa!... herr förarn har rätt!s ropade de få som känd hvem talaren var. Ja, herr krigsofficer! svarade de öf tiga, det vilja vi som ärliga borgare göra. Och hurrarop på hurrarop korsade hvarann i luften De begge herrarne hörde en grof röst yttra: Bror! tänker du verkeligen så ?, Ja, Gud straffe mig, gör jag inte det! svarade er annan lika barsk. Nå väl, må då vår fiendskap för alltid vara död ocl begrafven! Till bekräftelse derpå ger jag min dotter å din son.n De begge sålunda talande omfamnade hvarandra hjertligt Herr förare!, upphäfde sig en tredje. ,Vi två, hökare här i staden, ha i flere år processat om 10.000 daler silfvermynt. Med denna qväll är processen all: vwi skänka hela smörjan till krigskassan. Hurra, kamrater! ropade föraren. Kom, go vänner!, höjde sig åter den grofva rösten. ;Kom, så gå vi till Castenhof och dricka kungens skål! Och må pestilentia, död och förderf drabba alla hans fiender, så inländska som utländskatp Hurra!v ropade hela skaran. Om vår Herre gifvit menniskan svans, skulle säkert de begge härvid närvarande berremännen, lika räfven när han blir skamflat, dragit in den mellan benen; nu smögo de sig blott helt sakta bort under det folkhopen aftågade till norrmalmstorg.