Aftonbladet – 2 januari 1849, sida 1

H. yppa den olycka, hvari en aflägsen slägting genom andras. förvållande blifvit störtad. ; Rörd kysste prinsessan henne på pannan, och när hor åter såg upp, var procentaren försvunnen. I detta ögonblick inkom en page. ,Grefve Liewen, som nyss anländt, anhåller om audiens! Ulrika spratt häftigt till... hon såg på Emerentia... Om det gällt lifvet hade hon i detta ögonblick ej kunnat tala. Kammarfrun affärdade pagen med den tillsägelsen, att H. KE. Höghet genast skulle infinna sig. Han hade näppeligen lemnat rummet innan prinsessan kastade sig i kammarfruns armar. Emerentia ... jag måste återhemta mig från min förvirring! Ack, min vän... prinsessor äro ju ock menniskor... jag förstår ej sjelf denna sinnesförvirring ... är det en ond aning?... Af dig har jag lärt älska den, som anhållit om min hand. O Gud... Om min bror skulle afslål... Ännu en minut förgiek innan prinsessan fullkomligt hann återhemta sig. Då hon gick befallde hon Emerentia dröja qvar i rummet. Å Så snart jag förafskedat Liewen, återkommer jag genast. Du skall bli den första som underrättas om mitt öde... du skall bli enda vittnet till min lycka eller... mina tårar., Prinsessan hade knappt aflägsnat sig, förrän fröken med verklig andakt hopknäppte händerna. Gud vare tack och lof att gubben med sin fintlighet kunde villa bort henne! Aldrig i min lifstid skall jag mer vara så oförsigtig och för öppna dörrar tala om vigtiga saker. Jag vill ännu en gång se på vexeln, mumlade hon. Att betalas en summa, stor etthundrafemtio dukater... En vacker summa! Låt mig se! första gången fick jag tvåhundra... andra gången lika mycket... och nu... dessa... och så snart den besagde affären till allas nöje och fördel blifvit uppgjord... ett tusen... med dessa penningar gör jag ett godt parti... Men ack! då uppoffrar jag dig, min Wilhelm, vid hvars bröst jag funnit och ändock alltid söker min himmel... Men min rang, mina anor tvinga mig att försaka den... Emedlertid blir jag rik för ganska godt köp, åtminstone hvad det sednare uppdraget beträffar... att uppreta Ulrika mot farmor är lätt ... sannerligen vore det icke mycket svårare alt förika dem!n r