Aftonbladet – 2 januari 1849, sida 1

Hon skyndade trappan uppföre och sedan genom en liten korridor, som ledde rätt fram till frökens dörr. Just i begrepp att öppna den, urskiljde hon ljudet af en karlröst, som tydligt utsade: Vexeln skall utan all fråga å vista honoreras., Hon öppnade dörren, steg in och såg, icke utan en viss förvåning, midt framför sig en person, den hon minst förmodat sig anträffa i fröken Däbens rum. Det var en gammal man, nära gubbåldern. Hans gång var lutande; utnött och stripig den peruk, som betäckte hans hjessa ... men skulle man trott honom så fattig, som hans luggslitna kläder tycktes bevisa, så hade man irrat sig, ty han ansågs för en af de rikaste i staden. Sjelfva prinsessan hade med honom haft penningetransaktioner. Han egde flera hus, af hvilka det förnämsta, som han sjelf bebodde, var beläget på lilla torget, midt för Köpmangatan, emellan norra och södra Köpmanbrinkarne, och kallades i sednare tider Scotts hus. Till sitt kända yrke var mannen procentare och kallades kamrer. Prinsessans förundran öfver att finna honom hos sin vän var så stor, att hon ej märkte den dödsblekhet, som gjöt sig öfver kammarfruns kinder. Afven gubben syntes brydd, men blott ett ögonblick. För att afvända prinsessans uppmärksamhet från fröken, började han sjelf tala. I djupt underdånig ton och med förställd förlägenhet i åtbörder berättade han, att fröken anförtrott honom en negociation för en olycklig slägting, och tillade derefter: ,Vore det mina egna penningar, skulle fröken för detta sitt ädelmod gerna fått dem mot ingen eller högst ringa ränta, men jag har sjelf måst för hennes räkning upplåna em. Prinsessan kastade på honont en blick, full af ironi, och vände sig till favoriten. : Det är obegripligt, Emerentia, att du, utan att ha anförtrott mig din förlägenhet, inlåter dig med procentare! Huru kan du vara så oförsigtig? Huru stor är summan ? Femhundra daler silfvermynt,, svarade procentaren. Prinsessan mätte honom åter med ögonen. Nu hade emedlertid favoriten återvunnit sin fattning. Hon kastade sig för prinsessans fötter, kysste hennes händer och afgaf i svassande ord dem förklaringen, att efter alla de välgerningar, med hvilka H.K. Höghet öfverhopat henne, hon omöjligt kunde våga ellar ens vilja för H. K.!